Den första kände personen som arresterades och sedermera dömdes för rattfylleri vad den då 25-årige engelsmannen tillika taxichauffören George Smith som, den 10 september 1897, i berusat tillstånd körde sin taxi rakt in i en byggnad vid 165 New Bond Street, Mayfair, London. Smith dömdes för brottet och dömdes att betala 25 shillings (ca 4 831 Sek i dagens valutavärde). 1920 införde man i Sverige villkor om att endast personer som gjort sig kända för sin nykterhet ägde rätten att få körkort. Detta efter att bilismens framväxt steg mycket fort från året 1918 och man började på allvar inse sambandet mellan trafikolyckor och att dessa i många fall var alkoholrelaterade. 1925 infördes ytterligare påföljder i form av böter för rattfylleri och 1930 utökades det till att även inbegripa fängelsestraff. Det var först 1941 som Sverige införde en ”promillegräns” och denna har, i omgångar, sänkts till dagens aktuella gränsvärden på 0,2 promille för rattfylleri och 0,5 för grovt rattfylleri.
Rattfylleri

Olyckrisken

Enligt siffror från den ideella trafiksäkerhetsorganisation, mhf, utgör en påverkad förare följande risk: 0,5 – 1,0 promille = 13 gånger större olycksrisk 
än en nykter förare 1,0 – 1,5 promille = 100 gånger större olycksrisk
 än en nykter förare 1,5 promille och mer = 150 gånger större olycksrisk 
än en nykter förare

Mätmetoder

I Sverige tillämpas två olika mätmetoder när man mäter alkoholmängden i kroppen hos en person. Genom utandningsprov eller genom blodprov. Alkohol i utandningsluft mäts i milligram alkohol per liter utandningsluft (mg/l). Alkohol i blodet mäts i promille (mg/g). Graden av brott indelas numera i rattfylleri och grovt rattfylleri. Den straffbara gränsen för rattonykterhetsbrott är, vid: Rattfylleri: 0,10 mg/l alkohol i utandningsluften eller 0,2 promille alkohol i blodet. Grovt Rattfylleri: 0,50 mg/l alkohol i utandningsluften eller 1,0 promille alkohol i blodet. För en alkoholpåverkad förare är ett utandningsprov mer fördelaktigt att genomföra än ett blodprov.

Trafiknykterhetsbrott

Ett trafiknykterhetsbrott är tudelat. Dels innefattar överträdelsen en brottslig gärning som återges inom Lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott som kan ge en straffrättslig påföljd i form av (vanligtvis): fängelse, skyddstillsyn, villkorlig dom med samhällstjänst mm. Därefter utgör även trafiknykterhetsbrottet skäl för ett ingripande mot körkortet. Vilket sker genom att Transportstyrelsen beslutar om antigen återkallelse av körkortet, beslut om körkort med villkor om alkolås eller genom varningsbeslut. Från och med den 1 januari 2012 gäller nya bestämmelser om ingripandeformen körkort med villkor om alkolås (kod 107 på körkortet) som alternativ till återkallelse med anledning rattfylleri/grovt rattfylleri till följd av alkoholförtäring

Trafikbrottslagen (allmän domstol)

De bestämmelser om rattfylleri som gäller idag återfinns i Lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen) och har följande lydelse: 4 § Den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10 milligram per liter i utandningsluften döms för rattfylleri till böter eller fängelse i högst sex månader. För rattfylleri enligt första stycket döms också den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha intagit narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) i så stor mängd att det under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet. Detta gäller dock inte om narkotikan intagits i enlighet med läkares eller annan behörig receptutfärdares ordination. För rattfylleri enligt första stycket döms också den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han eller hon inte kan framföra fordonet på ett betryggande sätt. Detsamma gäller om föraren är lika påverkad av något annat medel. Första och andra styckena gäller inte förare av motordrivet fordon, som är avsett att föras av gående. Första, andra och tredje styckena gäller inte om förandet av fordonet ingår som ett led i en vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning till vilken tillstånd har lämnats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1999:217). 4 a § Är ett brott som avses i 4 § första, andra eller tredje stycket att anse som grovt, skall föraren dömas för grovt rattfylleri till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om
  1. föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften,
  2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel, eller 3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Lag (1999:217).

körkortslagen (allmän förvaltningsdomstol)

I 5 kap 3 § KKL finns nio punkter enligt vilka ett körkort ska återkallas. Återkallelse av körkort 3 § Ett körkort ska återkallas, om 1. körkortshavaren har gjort sig skyldig till a) grov vårdslöshet i trafik enligt 1 § andra stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, b) rattfylleri enligt 4 § samma lag, c) grovt rattfylleri enligt 4 a § samma lag, d) brott mot 30 § första, andra eller tredje stycket lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg, eller e) brott mot 10 kap. 2 § första, andra eller tredje stycket järnvägslagen (2004:519), 2. körkortshavaren har brutit mot 5 § lagen om straff för vissa trafikbrott och överträdelsen inte kan anses som ringa, 3. körkortshavaren genom upprepade brott i väsentlig grad har visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens eller trafiksäkerhetens intresse för förare av motordrivet fordon eller spårvagn, 4. körkortshavaren i annat fall vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har överskridit högsta tillåtna hastighet, kört mot rött ljus, underlåtit att iaktta stopplikt, kört om vid övergångsställe eller brutit mot någon annan regel som är väsentlig från trafiksäkerhetssynpunkt, allt om överträdelsen inte kan anses som ringa, 5. körkortshavaren på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende inte bör ha körkort, 6. det med hänsyn till annat brott som körkortshavaren har gjort sig skyldig till kan antas att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga förhållanden i övrigt inte kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon, 7. körkortshavarens förutsättningar för rätt att köra ett körkortspliktigt fordon är så väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att han från trafiksäkerhetssynpunkt inte längre bör ha körkort, 8. körkortshavaren inte följer ett föreläggande att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov, eller 9. det fanns hinder mot att utfärda körkort vid tiden för utfärdandet och hindret fortfarande består. Lag (2011:1580).

Återkallelsepunkt 1 – Trafiknykterhetsbrott

Återkallelsepunkt 1 handlar om grov vårdslöshet i trafik, grovt rattfylleri och rattfylleri, även drograttfylleri. Här är det från och med den 19 januari 2013 en uppdelning i fem underpunkter. Som tidigare beskrivits så går gränsen för straffbar körning vid en alkoholkoncentration på 0,2 promille i blodet eller 0,10 mg/l i utandningsluften. Vid sådana alkoholkoncentrationer och uppåt döms man vanligen för rattfylleri. Gränsen för grovt rattfylleri går vid en alkoholkoncentration på 1,0 promille i blodet eller 0,50 mg/l i utandningsluften. Även andra omständigheter än alkoholkoncentrationen kan vara avgörande för om det blir dömt för rattfylleri eller grovt rattfylleri. Transportstyrelsen anser därför att det är viktigt att dom bedömer tillgänglig utredning när straffrättsligt avgörande ännu inte finns. Omständigheterna vid körningen, så som till exempel kort körsträcka eller fordonsslag moped, kan leda till att det sannolikt inte blir grovt rattfylleri. Trafikfarlig körning kan bidra till att rattfylleriet bedöms som grovt, trots att alkoholkoncentrationen är under 0,50 mg/l i utandningsluften. Varning vid rattfylleri Transportstyrelsen ska meddela varning vid rattfylleri med max 0,15 mg/l alkohol i utandningsluften eller 0,30 promille i blodet om det inte finns tidigare ingripanden eller annan historik som hindrar detta. Det kan dock finnas andra omständigheter i ärendet som gör att det av trafiksäkerhetsskäl inte föreligger skäl för varning trots att man i det straffrättsliga avgörandet inte fastslagit högre alkoholkoncentration än vad som är gränsen för varning. Det kan vara fråga om en person som varit tydligt påverkad, till exempel så att denne sluddrat eller raglat, eller att körningen varit trafikfarlig – men bevisningen avseende grovt rattfylleri eller vanligt rattfylleri med högre alkoholkoncentration inte har räckt till.

Praxisfall

Betydelsen av Praxisfall kan förklaras genom hur ärenden av ett visst slag har avgjorts av tidigare domstolar. Praxis utvecklas på de områden där lagtext och förarbeten inte ger något entydigt svar, utan lämnar utrymme för tolkning. När det kommer till rattonykterhetsbrott så finns det ett flertal domar som medfört såväl sänkning av spärrtiden som varning när personer begått rattfylleri. Ibland annat RÅ 1984 Ab 166 ansågs synnerliga skäl föreligga för en nedsättning av den lägsta spärrtiden. Vid den i det målet aktuella körningen hade körkortshavaren backat sin bil fyra-fem meter inne i ett parkeringsgarage, varvid en annan bil hade blivit påkörd utan att några skador uppstod. Även i nyare praxis (KamR mål nr 935-13) medgavs en sänkning av spärrtiden vid ett fall där körkortshavaren, med en alkoholhalt om 0,39 mg/1 i utandningsluft (alltså i den övre delen av spännet för rattfylleri), gjorde en kortare förflyttning av bilen.
Sidvisningar: 5 507
Scroll Up