• 010 - 10 10 020
  • info@indraget-korkort.se

Författare: Trafikjuri§ten

Myndighetssverige är kanske inte direkt kända för att vara raska med beslut, men ibland blir det nästan löjligt

(Ja, det finns självklart andra länder som är än värre, men nu utgår vi från svensk lagom-standard).

I ett pågående fall har Transportstyrelsen nu ”försökt” delge beslut i ett ärende under mer än ett halvt decennium. Vilket torde vara lite av ett rekord i fråga om delgivningstid. – Det är i vart fall ett rekord för mig under de verksamma år jag arbetat med trafikjuridiska frågor.

Fallet rör en återkallelse av körkort som myndigheten inte lyckats delge min huvudman på över 5 år.

I anledning av det har jag här tänkt skriva om långa handläggningstider och den effekt dessa ska få för den individ som råkat ut för den.

Underlåtande av körkortsingripande m.m.

5 kap. 10 § 2 st KKL stipulerar: Föreligger synnerliga skäl får med avvikelse från denna lag återkallelse underlåtas eller spärrtid sättas ned om det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Underlåtes återkallelse får varning meddelas i stället.

Prop 1975/76:155 s 110.

Vid långa spärrtider kan på sätt kommittén har framhållit förarens förhållanden ändras så att ett nytt ställningstagande är motiverat. Jag tänker här på fall där det under spärrtiden har inträffat någon omständighet som – om den hade förelegat vid spärrbeslutet – skulle ha beaktats vid prövningen. Förutsättningarna för en förares rehabilitering kan sålunda radikalt ändras, t.ex. genom nya familjeförhållanden. Ett annat exempel är att en på fångvårdsanstalt intagen person erhåller villkorlig frigivning lång tid innan körkortsspärren löper ut. När det gäller möjligheten att underlåta återkallelse kan hänvisas till de av kommittén nämnda, nyss redovisade särskilda förhållandena vid trafiknykterhetsbrott. Andra fall kan bestå i att det – t.ex. på grund av delgivningssvårigheter – har förflutit en osedvanligt lång tid mellan ett brott och den tidpunkt då föraren mister sitt körkort eller annan körkortsåtgärd ifrågasätts.

I situationer av de slag som jag har exemplifierat bör körkortsingripande kunna underlåtas, spärrtid sättas ned eller också varning meddelas i stället för återkallelse. Även beslutade körkortsåterkallelser bör kunna upphävas, om synnerliga skäl föreligger.

Att få sitt körkort återkallat innebär att den myndighet som utfärdat förarbeviset beslutar om att återkalla det. Det vill säga, det är endast Transportstyrelsen som kan återkalla ett körkort och inte Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten.

Polisen kan emellertid omhänderta ett körkort om en person gjort sig skyldig till en så pass allvarlig lagöverträdelse att det är sannolikt att körkortet slutligen kommer återkallas.

I ett relativt vanligt scenario (fortkörning) går ett körkortsingripande till enligt följande:
1. En person blir stoppad för fortkörning
2. Personen erkänner eller förnekar fortkörningen på plats,
3. Personen får en bot och
4. Personen får ofta ett medgivande från Polisen att man beviljas framföra fordon (köra bil)
under ytterligare 48 timmar.

Inom loppet av, i normalfallet,1-2 veckor får personen hem (till sin mantalsskrivningsadress) en
underrättelse från Transportstyrelsen där man underrättas om att Transportstyrelsen överväger att
återkalla körkortet.

I den underrättelse som man får från Transportstyrelsen framgår en kort sammanfattning om vad
som skett i fallet (baserat på de uppgifter som polisen lämnat till Transportstyrelsen) och man ges
tillfälle att yttra sig inför det kommande beslutet.

Observera!
Om man erkänt gärningen så finns det ingen vidare utredningsskyldighet från polisens sida huruvida man gjort sig skyldig till överträdelsen eller inte. Har man erkänt så kommer erkännandet att ligga till grund för bedömningen av spärrtiden och man kan därför, normalt sett, aldrig frias från överträdelsen utan endast få spärrtiden sänkt eller omvandla spärrtid till en varning. Det finns självfallet rådande praxis på området, men under vissa omständigheter finns utrymme för myndigheten att sänka en spärrtid. Det kan t.ex. röra sig om fall där personen har ett stort körkortsbehov, eller där händelsen inte har varit särskilt allvarlig mm.

Du bör alltid överklaga ett myndighetsbeslut

Vid den händelse att myndigheten beslutar om spärrtid, så ges man alltid möjlighet att överklaga myndighetens beslut till förvaltningsrätten.

Kort kan nämnas att man alltid bör överklaga ett myndighetsbeslut som man inte är nöjd med
oavsett om beslutet kommer från Transportstyrelsen, Försäkringskassan, Socialmyndigheten etc.
Detta dels för att:
1) det inte kostar någonting (såvida man inte anlitar ett ombud) att få sin sak rättsligt prövad
av Förvaltningsrätterna
2) det kan många gånger vara värt att få sin sak rättsligt prövad av en juristdomare, snarare
än en myndighetsperson och
3) det kan även vara värt att överklaga myndighetsbeslutet eftersom myndighetsingripandet
aldrig kan bli värre än vad myndigheten redan har beslutat i Ditt fall. – Detta gäller i
synnerhet körkortsingripanden.

Låt oss anta att Du fått en spärrtid från Transportstyrelsen på 3 månader för fortkörning, genom att
överklaga detta beslut så riskerar Du alltså inte att få ytterligare spärrtid på Ditt körkort mer än de 3
som Transportstyrelsen redan beslutat. – Du kan alltså bara få beslutet fastslaget på 3 månader
eller få spärrtiden sänkt i enlighet med vad Du yrkat.

Observera!
När det gäller fall där medicinska villkor inte anses uppfyllda, är det i princip endast läkarintyg som
visar att en person uppfyller de medicinska villkoren, som kan undanröja ett beslut om återkallelse.
Det är därför relativt oväsentligt hur stort körkortsbehov en person har om personen inte uppfyller
grundläggande medicinska villkor för innehav av körkort.

Olika anledningar till omhändertagande

Man kan, som ovan visat, förlora sin möjlighet att framföra fordon på många olika sätt. Det kan
handla om direkta lagöverträdelser i trafiken (t.ex. att Du kört för fort, ej iakttagit stopplikt, kört för
nära framförvarande fordon, flertalet mindre överträdelser med mera). Men, det kan även vara
andra orsaker till varför Transportstyrelsen beslutar att återkalla Ditt körkort. Till exempel: om att
Du fått en sjukdom som medför att Du inte längre uppfyller de medicinska villkoren för att inneha
ett körkort eller att Du anses vara opålitlig i ett nykterhetshänseende.

Gamla och mindre förseelsers påverkan vid nya överträdelser.

En annan orsak till varför Du alltid bör överklaga ett myndighetsbeslut (och då särskilt ett beslut
som rör Ditt körkort). Är att Du, vid händelse av att Du inom loppet av några år (upp till 5 år
beroende på vad den tidigare trafikförseelsen gäller), riskerar att få en värre påföljd än vad Du
normalt sett skulle ha fått vid den nya förseelsen.

Låt oss anta att Du t.ex. begått flertalet mindre trafikförseelser under loppet av 2 år före en aktuell
gärning (t.ex glömt bilbälte och ett antal mindre hastighetsöverträdelser).
Vid en förnyad förseelse (exempelvis en hastighetsöverträdelse) kan Transportstyrelsen och
förvaltningsdomstolarna anse att Du har en bristande vilja eller oförmåga att rätta Dig efter
gällande trafikregler. Du har vid denna nya förseelse omöjliggjort Din egna möjlighet till sänkning
eller varning.
Detta bedöms oavsett om Du redan mottagit påföljd (godkänt straff med exempelvis böter
eller återkallelse) vid det tidigare tillfället.
Enligt praxis (RÅ 1985 2:59 och RÅ 1994 ref 70) finns det inte något hinder mot att tidigare
förseelser, vilka redan föranlett påföljd, beaktas vid ett senare körkortsingripande.
Det kan därför (ibland) vara lönt att överklaga även mindre förseelser. Inte minst för att Du riskera
en värre påföljd vid ett framtida tillfälle.

Så här lagom till snön börjar täcka vårt avlånga land, kan det vara bra att ha koll på vad som gäller när hastighetsskyltarna längs våra vägar blir övertäckta.

Har du någon skyldighet att veta vilken hastighet som gäller vid var given tid och plats? Sätter du ditt körkort på spel och riskerar böter om du framför din bil fortare än vad som är lagligt?

Kort och gott kan man, på sedvanlig ”juridiska”, säga att “det beror på”.

Var person med förarbehörighet bör ha kännedom om vilka bashastighetsregler som gäller vid olika tillfällen. Exempelvis att det vid tätbebyggelse föreligger en bashastighet om 50 km/tim, bashastigheten som utanför tätbebyggt område uppgår till 70 km/tim och att den högsta tillåtna hastigheten i Sverige på motorväg kan vara upp till 120 km/tim. Med andra ord, även om hastighetsskylten är snötäckt så kan det bli problematiskt att undgå påföljd om man framför sitt fordon i 150 km/tim på en motorväg med invändningen att hastighetsskylten var översnöad, liksom att åka över sedvanlig hastighetsbegränsning vid tätbebyggelse.

Domstolsprövningar av frågor som rör hastighetsöverträdelse vid översnöad hastighetsskylt har pekat i såväl frikännande som dömande riktning.

I vissa fall har det konstaterats att personer inte har haft något uppsåt till hastighetsöverträdelsen, men likväl dömts pga. att man ansett att personen varit oaktsam.

Att vara oaktsam innebär att man gör avsteg från det som för situationen får anses vara ett normalt aktsamt beteende. För att ett sådant avsteg ska utgöra oaktsamhet i lagens mening krävs att gärningsmannens beteende vid en samlad bedömning, framstår som så klandervärt att det bör vara en straffbar oaktsamhet.

Det ställs stränga krav på bilförare att hålla sig informerade och uppdaterade om vilka hastighetsbegränsningar som gäller. Om en förare är tveksam om vad som gäller, till exempel på grund av att skyltarna varit övertäckta av snö, har denne en skyldighet att på annat sätt informera sig om vilken hastighetsbegränsning som gäller. Dessa krav kommer bland annat till uttryck i 3 kap. 14 § trafikförordningen. Ett fordons hastighet ska vidare anpassas till vad trafiksäkerheten kräver. Hänsyn ska tas till bland annat väg-, terräng-, väderlek- och siktförhållanden.

Eskilstuna Tingsrätt (B 1991-13) ogillade emellertid ett åtal mot en person som begått en hastighetsöverträdelse där vägsträckans hastighetsbegränsningen hade ändrats från 90 km/tim till 70 km/tim under ca. 200 meter. Den åtalade hade framfört sitt fordon i 77 km/tim och invände att hastighetsskyltarna var snötäckta vid överträdelsetillfället. Vid dokumentation av dem samma hade dock snön hunnit smälta.

Domstolen resonerade så här:

Utredningen ger inte stöd för att överträdelsen skett uppsåtligen. Frågan är om X varit oaktsam. X har invänt att hastighetsskylten varit översnöad vid det aktuella tillfället. Av protokoll från kontroll av skyltar framgår att kontroll av aktuell hastighetsskylt utfördes den 4 februari 2013 och den 11 februari 2013 utan anmärkning. Det kan dock inte uteslutas att snöförhållandena var annorlunda vid tidpunkten för hastighetsöverträdelsen än när kontrollerna av den aktuella hastighetsskylten utfördes. I målet är därför inte utrett att hastighetsskylten varit synlig vid tidpunkten för hastighetsöverträdelsen. X invändning att han haft uppfattningen att den högsta tillåtna hastigheten på vägen varit 90 km/tim och att han kört i 80 km/tim på grund av vinterväglaget kan inte avfärdas som osannolik. Eftersom åklagaren inte har visat att X på grund av osäkerhet om rådande hastighetsbegränsning har haft att hålla bashastigheten om 70 km/tim finner tingsrätten att det inte är visat att X av oaktsamhet brutit mot gällande lokal trafikföreskrift. Åtalet kan därför inte vinna bifall.

Värt att återigen nämna är dock att det finns ett mycket stort antal fall där de åtalade personerna slutligen blivit dömda.

1907 infördes generella hastighetsbegränsningar i Sverige som stipulerade att man, i tätort, ägde rätten att färdas i en högsta hastighet om 15 km/h på dagen och 10 km/h efter solens nedgång.
1923 höjdes hastighetsbegränsningen till 35 km/h i tätort och 45 km/h utanför tätortsbebyggelsen.

1930 avskaffade Sverige helt hastighetsbegränsningarna och man formulerade sig istället att man inte skulle hålla högre hastighet än att man kunde stanna inom den vägsträcka man kunde överblicka.
1955 återinfördes hastighetsbegränsningarna i tätorter med en hastighetsbegränsning om 50 km/h. Samma år ställdes det krav på att personbilar skulle inneha hastighetsmätare (1970 infördes kravet att hastighetsmätare även skulle innefatta motorcyklar). På landsvägar var det fortsatt förarnas eget omdöme som satte gränsen med undantaget av diverse tillfälliga hastighetsbegränsningar vid högtrafik under sommarmånader.
1967 (i och med högertrafikomläggningen) permanentades hastighetsbegränsningar även på våra landsvägar.

Hastighetsöverträdelser i nutid

Under året 2010 fick ungefär 190 000 bilförare fortkörningsböter i Sverige. Den siffra som stadigt minskat de senaste åren. Under 2015 bötfälldes drygt 140 000 bilförare för hastighetsöverträdelse. Skälet till det minskade antalet sägs vara att polisen inte gör lika många kontroller som tidigare, i kombination med att bilförare är medvetna om var de stationära hastighetskamerorna finns och i viss utsträckning även maskerar sina ansikten.

Lagbestämmelsen

Hastighetsöverträdelse ses inom körkortslagens 5 kapitel 3§ punkt 4.
Ett körkort ska återkallas, om
4. körkortshavaren i annat fall vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har överskridit högsta tillåtna hastighet, kört mot rött ljus, underlåtit att iaktta stopplikt, kört om vid övergångsställe eller brutit mot någon annan regel som är väsentlig från trafiksäkerhetssynpunkt, allt om överträdelsen inte kan anses som ringa.

De tre grundprinciperna för att aktualisera en sänkning av spärrtiden.

”En allmän förutsättning inom körkortslagstiftningen är att det ska göras en individualiserad bedömning/prövning i varje enskilt fall (Prop. 1985/86:115 s 9 ff.).”

När det gäller frågan om huruvida spärrtiden kan sättas ned har det i praxis uppställts tre kriterier för att sänka en spärrtid till lägsta möjliga. Dessa kriterier är:
1) ett långt prickfritt körkortsinnehav,
2) ett mycket stort körkortsbehov och
3) att det inte finns tecken på vanemässig vårdslöshet eller nonchalans.

Roliga rättsfall – “Mållgan körde” (*Alfons Åbergs låtsaskompis) Värmlands Tingsrätt mål.nr B 4696-06 gällande åtal om grovt rattfylleri.

Utdrag från Förundersökningsprotokollet:

“PF förnekar brott.
PF hade en chaufför som smet ifrån platsen innan polisen kom.
Chauffören heter Mållgan någon han träffat på Kolsnäs. Baktill
satt P.
Chauffören stannade till vid OK där man skulle tanka. Det är då
polis kommer.
Mållgan smiter då iväg runt hörnet. Mållgan är 120 – 130 cm lång,
långt hår till knäna iklädd vita byxor, bröt på norska.
Denne man har han aldrig träffat förut. Han frågade honom om han ville åka bil.”

Åtalet ogillades!

Tingsrätten i Karlstad anförde följande i sina domskäl:

“PF har bestritt åtalet och har anfört att han inte har fört bilen som tillhörde honom men med honom själv som passagerare vid tillfället. Föraren var en tredje person som när polisbilen kommit fram till den plats vid OK bensinstation vid korsningen riksväg 45 och Storgatan i Sunne försvann från platsen. När polisbilen kom fram till honom stod han vid bilens högra sida vid dess bakre del.
Polismannen TH har berättat att han uppmärksammade den aktuella bilen som var bekant för sedan tidigare köra rätt fort i motsatt riktning. Han vände och tog upp jakten på den andra bilen som svängde från Ekebyvägen vänster in på Storgatan och vidare i riktning mot riksväg 45. Han tappade ögonkontakten med bilen men väl upp på krönet före 45:an såg han bilen svänga in bakom bensinstationen. Han följde efter samma väg och hade en mycket kort stund ingen ögonkontakt med bilen. Väl framme efter någon eller några sekunder vid bilen i fråga stod PF vid bilens bakre del på dess högra sida med förardörren öppen och ingen annan person synlig i området kring stationen.

PFs berättelse ger i vissa delar utrymme för tvivel. Dock kan det konstateras att polismannen en mycket kort stund inte kunnat ha ögonkontakt med den ifrågavarande bilen som stod stilla när polismannen kom fram till den. Även om tidsrymden vid den tappade ögonkontakten var mycket kort finns utrymme för att den gode men okände vännen kunnat ta till flykten och därmed också för en viss tveksamhet om styrkan i bevisningen. Detta medför att åtalet måste ogillas.”

Den första kände personen som arresterades och sedermera dömdes för rattfylleri vad den då 25-årige engelsmannen tillika taxichauffören George Smith som, den 10 september 1897, i berusat tillstånd körde sin taxi rakt in i en byggnad vid 165 New Bond Street, Mayfair, London.

Smith dömdes för brottet och dömdes att betala 25 shillings (ca 4 831 Sek i dagens valutavärde).

1920 införde man i Sverige villkor om att endast personer som gjort sig kända för sin nykterhet ägde rätten att få körkort. Detta efter att bilismens framväxt steg mycket fort från året 1918 och man började på allvar inse sambandet mellan trafikolyckor och att dessa i många fall var alkoholrelaterade.

1925 infördes ytterligare påföljder i form av böter för rattfylleri och 1930 utökades det till att även inbegripa fängelsestraff.

Det var först 1941 som Sverige införde en ”promillegräns” och denna har, i omgångar, sänkts till dagens aktuella gränsvärden på 0,2 promille för rattfylleri och 0,5 för grovt rattfylleri.

Rattfylleri

Olyckrisken

Enligt siffror från den ideella trafiksäkerhetsorganisation, mhf, utgör en påverkad förare följande risk:

0,5 – 1,0 promille = 13 gånger större olycksrisk 
än en nykter förare

1,0 – 1,5 promille = 100 gånger större olycksrisk
 än en nykter förare

1,5 promille och mer = 150 gånger större olycksrisk 
än en nykter förare

Mätmetoder

I Sverige tillämpas två olika mätmetoder när man mäter alkoholmängden i kroppen hos en person. Genom utandningsprov eller genom blodprov.

Alkohol i utandningsluft mäts i milligram alkohol per liter utandningsluft (mg/l). Alkohol i blodet mäts i promille (mg/g). Graden av brott indelas numera i rattfylleri och grovt rattfylleri.

Den straffbara gränsen för rattonykterhetsbrott är, vid:

Rattfylleri: 0,10 mg/l alkohol i utandningsluften eller 0,2 promille alkohol i blodet.

Grovt Rattfylleri: 0,50 mg/l alkohol i utandningsluften eller 1,0 promille alkohol i blodet.

För en alkoholpåverkad förare är ett utandningsprov mer fördelaktigt att genomföra än ett blodprov.

Trafiknykterhetsbrott

Ett trafiknykterhetsbrott är tudelat. Dels innefattar överträdelsen en brottslig gärning som återges inom Lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott som kan ge en straffrättslig påföljd i form av (vanligtvis): fängelse, skyddstillsyn, villkorlig dom med samhällstjänst mm.

Därefter utgör även trafiknykterhetsbrottet skäl för ett ingripande mot körkortet. Vilket sker genom att Transportstyrelsen beslutar om antigen återkallelse av körkortet, beslut om körkort med villkor om alkolås eller genom varningsbeslut.

Från och med den 1 januari 2012 gäller nya bestämmelser om ingripandeformen körkort med villkor om alkolås (kod 107 på körkortet) som alternativ till återkallelse med anledning rattfylleri/grovt rattfylleri till följd av alkoholförtäring

Trafikbrottslagen (allmän domstol)

De bestämmelser om rattfylleri som gäller idag återfinns i Lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen) och har följande lydelse:

4 § Den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10 milligram per liter i utandningsluften döms för rattfylleri till böter eller fängelse i högst sex månader.

För rattfylleri enligt första stycket döms också den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha intagit narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) i så stor mängd att det under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet. Detta gäller dock inte om narkotikan intagits i enlighet med läkares eller annan behörig receptutfärdares ordination.

För rattfylleri enligt första stycket döms också den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han eller hon inte kan framföra fordonet på ett betryggande sätt. Detsamma gäller om föraren är lika påverkad av något annat medel.

Första och andra styckena gäller inte förare av motordrivet fordon, som är avsett att föras av gående.

Första, andra och tredje styckena gäller inte om förandet av fordonet ingår som ett led i en vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning till vilken tillstånd har lämnats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1999:217).

4 a § Är ett brott som avses i 4 § första, andra eller tredje stycket att anse som grovt, skall föraren dömas för grovt rattfylleri till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om

  1. föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften,
  2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel, eller 3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Lag (1999:217).

körkortslagen (allmän förvaltningsdomstol)

I 5 kap 3 § KKL finns nio punkter enligt vilka ett körkort ska återkallas.

Återkallelse av körkort

3 § Ett körkort ska återkallas, om
1. körkortshavaren har gjort sig skyldig till
a) grov vårdslöshet i trafik enligt 1 § andra stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,
b) rattfylleri enligt 4 § samma lag,
c) grovt rattfylleri enligt 4 a § samma lag,
d) brott mot 30 § första, andra eller tredje stycket lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg, eller
e) brott mot 10 kap. 2 § första, andra eller tredje stycket järnvägslagen (2004:519),
2. körkortshavaren har brutit mot 5 § lagen om straff för vissa trafikbrott och överträdelsen inte kan anses som ringa,
3. körkortshavaren genom upprepade brott i väsentlig grad har visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens eller trafiksäkerhetens intresse för förare av motordrivet fordon eller spårvagn,
4. körkortshavaren i annat fall vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har överskridit högsta tillåtna hastighet, kört mot rött ljus, underlåtit att iaktta stopplikt, kört om vid övergångsställe eller brutit mot någon annan regel som är väsentlig från trafiksäkerhetssynpunkt, allt om överträdelsen inte kan anses som ringa,
5. körkortshavaren på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende inte bör ha körkort,
6. det med hänsyn till annat brott som körkortshavaren har gjort sig skyldig till kan antas att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga förhållanden i övrigt inte kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon,
7. körkortshavarens förutsättningar för rätt att köra ett körkortspliktigt fordon är så väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att han från trafiksäkerhetssynpunkt inte längre bör ha körkort,
8. körkortshavaren inte följer ett föreläggande att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov, eller
9. det fanns hinder mot att utfärda körkort vid tiden för utfärdandet och hindret fortfarande består. Lag (2011:1580).

Återkallelsepunkt 1 – Trafiknykterhetsbrott

Återkallelsepunkt 1 handlar om grov vårdslöshet i trafik, grovt rattfylleri och rattfylleri, även drograttfylleri. Här är det från och med den 19 januari 2013 en uppdelning i fem underpunkter.

  • 1.a) grov vårdslöshet i trafik,
    · 1.b) rattfylleri,
    · 1.c) grovt rattfylleri,
    · 1.d) brott mot säkerhet vid tunnelbana och spårväg och
    · 1.e) brott mot järnvägslagen.

Som tidigare beskrivits så går gränsen för straffbar körning vid en alkoholkoncentration på 0,2 promille i blodet eller 0,10 mg/l i utandningsluften. Vid sådana alkoholkoncentrationer och uppåt döms man vanligen för rattfylleri.

Gränsen för grovt rattfylleri går vid en alkoholkoncentration på 1,0 promille i blodet eller 0,50 mg/l i utandningsluften.

Även andra omständigheter än alkoholkoncentrationen kan vara avgörande för om det blir dömt för rattfylleri eller grovt rattfylleri. Transportstyrelsen anser därför att det är viktigt att dom bedömer tillgänglig utredning när straffrättsligt avgörande ännu inte finns.

Omständigheterna vid körningen, så som till exempel kort körsträcka eller fordonsslag moped, kan leda till att det sannolikt inte blir grovt rattfylleri. Trafikfarlig körning kan bidra till att rattfylleriet bedöms som grovt, trots att alkoholkoncentrationen är under 0,50 mg/l i utandningsluften.

Varning vid rattfylleri
Transportstyrelsen ska meddela varning vid rattfylleri med max 0,15 mg/l alkohol i utandningsluften eller 0,30 promille i blodet om det inte finns tidigare ingripanden eller annan historik som hindrar detta.

Det kan dock finnas andra omständigheter i ärendet som gör att det av trafiksäkerhetsskäl inte föreligger skäl för varning trots att man i det straffrättsliga avgörandet inte fastslagit högre alkoholkoncentration än vad som är gränsen för varning. Det kan vara fråga om en person som varit tydligt påverkad, till exempel så att denne sluddrat eller raglat, eller att körningen varit trafikfarlig – men bevisningen avseende grovt rattfylleri eller vanligt rattfylleri med högre alkoholkoncentration inte har räckt till.

Praxisfall

Betydelsen av Praxisfall kan förklaras genom hur ärenden av ett visst slag har avgjorts av tidigare domstolar. Praxis utvecklas på de områden där lagtext och förarbeten inte ger något entydigt svar, utan lämnar utrymme för tolkning.

När det kommer till rattonykterhetsbrott så finns det ett flertal domar som medfört såväl sänkning av spärrtiden som varning när personer begått rattfylleri. Ibland annat RÅ 1984 Ab 166 ansågs synnerliga skäl föreligga för en nedsättning av den lägsta spärrtiden. Vid den i det målet aktuella körningen hade körkortshavaren backat sin bil fyra-fem meter inne i ett parkeringsgarage, varvid en annan bil hade blivit påkörd utan att några skador uppstod.

Även i nyare praxis (KamR mål nr 935-13) medgavs en sänkning av spärrtiden vid ett fall där körkortshavaren, med en alkoholhalt om 0,39 mg/1 i utandningsluft (alltså i den övre delen av spännet för rattfylleri), gjorde en kortare förflyttning av bilen.

Lagreglering (sammanfattning av Körkortslagens 5 kap. 3 § 4 och 5 kap. 6 och 9 §):

Körkortet ska återkallas om en körkortshavare har kört ett motordrivet fordon och brutit mot någon regel som är viktig från trafiksäkerhetssynpunkt, under förutsättning att överträdelsen inte är ringa. Vid en sådan återkallelse ska en spärrtid bestämmas. Spärrtiden ska vara lägst en månad och högst tre år. Bara om det finns särskilda skäl kan det vara tillräckligt med en varning i stället för att återkalla körkortet.

Om du ej anpassat ditt avstånd till framförvarande fordon finns det skäl för Transportstyrelsen att begå ett körkortsingripande mot dig.

Utredningen

För bedömning om huruvida du anpassat avståndet eller ej är baserat på att du antingen erkänt överträdelsen (genom ett ordningsföreläggande) eller att det finns en dom mot dig.

Allvarlighetsgraden av överträdelsen, om det finns underlag, räknar Transportstyrelsen ut genom att se till det tidsmässiga avståndet mellan fordonen (om de har uppgift om hur långt det var mellan dem (i meter) och i vilken hastighet det korta avståndet hölls (i meter per sekund)).

Hastighet i km/tim räknas om med beaktande av att 1 km är lika med 1000 m och 1 tim = 3600 sek. Ett avstånd om 5 meter i en hastighet av 70 km/tim blir alltså ett tidsmässigt avstånd om 0,26 sekunder.
70 000 m/3 600 s = 19,44 m/s (en genväg är att ta hastigheten/3,6, i detta fall 70/3,6 = 19,44) 5 m/19,44 m/s = 0,26 s
Om avståndet varit så kort att fordonen kolliderat, noll meter, är det tidsmässiga avståndet alltid noll sekunder oavsett vilken hastighet det varit fråga om.

Spärrtiden och bedömningen

Spärrtidsspannet av påföljden är beroende på vad som framkommer i polisens handlingar och omständigheterna vid överträdelsetillfället.

Spannet för överträdelsen ligger mellan varning och 4 månader, där den normala påföljden är 2 månader.

Värt att överklaga?

Man bör alltid överklaga ett Transportstyrelsens beslut som man inte är nöjd med. Dels för att det inte kostar någonting för att få sin sak rättsligt prövad, men även för att du inte kan få ett värre utfall än vad Transportstyrelsen redan beslutat i ditt fall. Det kan därtill vara bra att få sin juridiska sak prövad av en juristdomare än att nöjda sig med vad en handläggare på myndigheten beslutat.

Praxis

Kammarrätten i Göteborgs (Mål nr 5741-14) valde att sänka en meddelad spärrtid om 2 månader till 1 månad i och med att personen i fråga hade ett stort körkortsbehov (egen företagare).

När det skett en sammanstötning

Har du även sammanstött med framförvarande fordon så finns inget, hitintills, rättsfall som beviljat varning (såvida det inte handlat om mycket låg hastighet, med mycket liten fordonsskada).

Ibland kan det vara väl värt att överklaga Transportstyrelsens beslut.

I ett tämligen nytt och intressant rättsfall som handlar om ett ingripande mot en persons taxiförarlegitimation (KamR Mål nr 3943-17). Målet handlade om att en person begått narkotikabrott och han, i och med det, saknar allmänhetens förtroende för att fortsatt få inneha taxiförarlegetimation.

Domstolen slog däremot fast fast att det inte finns något samband mellan narkotikabrottet och tjänsteutövandet som taxichaufför och beviljade därför fortsatt innehav av taxiförarlegitimation.

Bakgrunden var enligt följande:

Transportsytelsen, som är den beslutande myndigheten vid körkortsingripande, valde att göra ett körkortsingripande mot en person som hade gjort sig skyldig till upprepade trafikförseelser samt narkotikabrott, ringa brott.

Lägsta återkallelsetiden för Taxiförarlegitimation är 3 år, vilket meddelades personen (X) ifråga.

X valde att överklaga Transportstyrelsens beslut till förvaltningsrätten och yrkade att beslutet i första hand skulle upphävas och i andra hand att han skulle meddelas en varning.

X framförde därtill att, vid händelsen att hans legitimation skulle återkallas, att tiden för återkallelsetiden skulle sättas till lägst tänkbara.

Som motivering framförde X bland annat att han var helt beroende av taxiförarlegitimationen för att försörja sig och en återkallelse skulle kunna jämställas med yrkesförbud och att hans möjligheter till annan typ av anställning var mycket begränsade.

Han anförde vidare att han, utöver de anförda förseelserna (ringanarkotika brott samt 3 fortkörningar) sedan tidigare var helt ostraffad och lever ett välordnat liv. Han har ingen missbruksproblematik av vare sig narkotika eller alkohol. Han brukade av alkohol var ytterst sparsamt och han poängterade att det ringa narkotikabrottet som han dömdes för avsåg innehav – inte eget bruk.

Transportstyrelsen vidhöll emellertid sitt beslut och anförde bland annat att X dömts för ringa narkotikabrott till 50 dagsböter, vilket kan jämföras med de lägsta antal dagsböter man kan dömas till för detta brott som är 30 dagsböter.

Transportstyrelsen hänvisade till lagens förarbete där det uttryckligen nämns att narkotikabrott som sådant är ett brott som rubbar förtroendet för taxichaufförer. Ett innehav av narkotika indikerar också ett bruk av narkotika.

Transportstyrelsen påpekade därtill att X hade, sedan tidigare misskötsamheter i fort av 3 fortkörningar.

Domstolen gjorde följande bedömning:
X har enligt lagakraftvunnen dom gjort sig skyldig till ringa narkotikabrott. Narkotikabrottet saknar beröringspunkter med utövandet av hans yrke som taxichaufför. Det står också klart att X under år 2012 till 2016 gjort sig skyldig till upprepade trafikförseelser. Rena trafikbrott ska enligt förarbetsuttalandena i första hand tillmätas betydelse vid bedömning av körkortsinnehavet snarare än vid bedömningen av innehav av taxiförarlegitimation. Förvaltningsrätten konstaterar också att ingen av dessa förseelser tycks ha varit av så allvarlig grad att de föranlett någon åtgärd från Transportstyrelsen sida avseende X körkortsinnehav och flera av förseelserna ligger långt tillbaka i tiden. Vid en samlad bedömning av vad som har framkommit i målet finner förvaltningsrätten att den brottslighet som X har gjort sig skyldig till inte är av så allvarlig art att hans taxiförarlegitimation ska återkallas i tre år. Förvaltningsrätten anser därför att X taxiförarlegitimation inte ska återkallas. En varning bedöms istället vara en tillräcklig åtgärd. Transportstyrelsens beslut att återkalla X taxiförarlegitimation ska därför upphävas och han ska istället meddelas en varning.

Källa: dagensjuridik (http://www.dagensjuridik.se/…/narkotikabrott-inte-skal-att-…) samt Kammarrätten i Stockholm Mål nr 3943-17

Taxitrafiklagen om återkallelsetider (4 kap 7§)

”Om en taxiförarlegitimation återkallas på grund av omständigheter som anges i 6 § 1 ska en tid på lägst tre och högst fem år bestämmas, under vilken den prövade ska anses olämplig att inneha taxiförarlegitimation.”

Det finns flera olika skäl till varför Transportstyrelsen gör körkortsingripanden. Allt ifrån att en person inte längre anses uppfylla de medicinska kraven för innehav av körkort, till att personen begått någon allvarlig lagöverträdelse eller på annat sätt anses vara opålitlig för att inneha körkort.

Som enskild kan ett beslut om körkortsingripande få mycket allvarliga konsekvenser för såväl arbete som i privatlivet.

Ett körkortsingripande i korthet

Beroende på vilken grund Transportstyrelsen väljer att göra ett körkortsingripande så går dessa till enligt följande:

1. En utredning görs på Transportstyrelsen gällande en persons körkortsinnehav (oavsett detta beror på att det föreligger medicinska hinder, att någon begått en hastighetsöverträdelse m.m.)

2. Inför ett beslut om återkallelse, så tillställer Transportstyrelsen personen en föreläggande, där personen får möjlighet att inkomma med ett yttrande innan Transportstyrelsen slutligen fattar ett beslut i frågan.

3. Oavsett personen yttrat sig eller inte fattar Transportstyrelsen ett beslut körkortsingripande.

4. Beslutet från Transportstyrelsen kan därefter överklagas till Förvaltningsrätten (handlingarna tillställs Transportstyrelsen, som i sin tur vidarebefordrar dessa till den domstol som ska handlägga ärendet (vilket är den förvaltningsdomstol som ligger inom Din domkrets – närmast Din mantalsskrivningsadress).

5. Förvaltningsrätten beslutar att antingen fastställa Transportstyrelsens meddelade beslut eller, väljer att döma fallet i enlighet med vad personen yrkat (t.ex. att det skall meddelas en varning eller att en spärrtid ska sänkas).

Scroll Up