Kammarrätten i Stockholm slog i mål 2019-8914 fast att PEth (fosfatidyletanol) kunde användas som bevis i ett specifikt fall. Efter detta började Transportstyrelsen allt oftare behandla denna som en primär alkoholmarkör i körkortsärenden. Detta skedde trots att föreskriften TSFS 2010:125 anger emellertid att markören enbart ska utgöra en kompletterande alkoholmarkör. Utvecklingen har skapat rättssäkerhetsproblem och ökat risken för myndighetsmissbruk.
Rättsliga utgångspunkter
Föreskriften TSFS 2010:125 (12 kap. 3–4 §§) kräver att medicinska bedömningar bygger på ICD-10 eller DSM-5. CDT och GT utgör de primära alkoholmarkörerna. PEth anges däremot uttryckligen som en kompletterande markör. Trots detta lutar Transportstyrelsen ofta sina beslut enbart på desssa värden, utan stöd i kliniska observationer eller andra laboratorieresultat.
Ett unikt undantagsfall som blev norm – Kammarrätten i Stockholm 2019-8914
I mål 2019-8914 bedömde Kammarrätten att alkoholmarkören kunde styrka alkoholmissbruk, även som ensam alkoholmarkör. Körkortshavaren lämnade mellan 2015 och 2019 totalt 16 PEth-prov, där samtliga låg långt över 0,3 µmol/L. Under 2018 och 2019 skedde provtagning nästan varje månad. Denna kontinuitet och nivåstyrka visade, enligt domstolen, på långvarig och omfattande konsumtion.
Förvaltningsrätten hade tidigare upphävt Transportstyrelsens beslut, eftersom CDT saknades. Kammarrätten gjorde en ny helhetsbedömning och valde att bifalla Transportstyrelsens överklagande.
Transportstyrelsens skiftade tillämpning av PEth som alkoholmarkör
Transportstyrelsens PM från 18 juni 2020 förändrade tolkningen av PEth. Myndigheten angav att två PEth-värden över 0,30 µmol/L, tagna med fem veckors mellanrum, motsvarar den typ av alkoholbruk som föreskrifterna definierar som skadligt. Tidigare såg man inte PEth som jämförbart med CDT, men nu betraktas skillnaden mellan dessa som marginell.Transportstyrelsens PM från 18 juni 2020 förändrade synen på PEth. Myndigheten definierade två PEth-värden över 0,30 µmol/L – tagna med fem veckors mellanrum – som tecken på skadlig alkoholkonsumtion. Tidigare ansåg myndigheten att PEth inte kunde jämställas med CDT. Numera menar man att skillnaderna är marginella.
Samtidigt erkänner myndigheten i PM:et att CDT och GT utgör de enda obligatoriska markörerna. Denna motsägelse har lett till en tillämpning där PEth används som primär bevisning, trots att föreskrifterna inte stöder det.
Ett paradigmskifte i tillämpningen avseende alkoholmarkörer
Före 2019 använde myndigheten ankoholmarkören enbart som ett komplementerande alkoholmarkör. Efter domen 2019-8914 började man emellertid använda markören som huvudgrund för ingripanden. Men TSFS 2010:125 listar enbart CDT och GT som de obligatoriska markörerna vid verifiering av nykterhet. En så genomgripande förändring borde ha föregåtts av ny normgivning – inte av rättspraxis i ett unikt fall.
Medicinskt forskningsläge om PEth
Forskare från Lunds universitet och Chalmers, bl.a. Jyri-Pekka Mikkola och Johan Wärnå, har visat att markörens värden påverkas starkt av individuella faktorer. Resultaten kan variera beroende på kroppsvikt, inflammationer, leverfunktion och medicinering. I en studie från juni 2025 visar de att PEth saknar linjärt och individtillförlitligt förhållande. Ett högt värde räcker alltså inte för att fastställa missbruk. Risken för feltolkning ökar särskilt när CDT och GT är normala.
I Förvaltningsrätten i Göteborg (mål 28-19) lämnade en person CDT-värden mellan 1,7 och 2,2 under flera år. Trots detta visade PEth, vid två mätningar inom tre veckor, på nivåer nära noll. Domstolen bedömde att PEth kunde utesluta missbruk i detta fall. Nämnda alkoholmarkör spelade därmed en avgörande roll för att säkerställa rättssäkerheten för körkortshavaren.
Praxisutveckling avseende PEth
Förvaltningsrätten i Växjö (mål 986-25) undanröjde nyligen Transportstyrelsens beslut i ett mål där tillämpning av PEth som ensam grund låg för ingripande. Domstolen betonade behovet av en helhetsbedömning i enlighet med gällande föreskrifter.
Slutsats
PEth har ett tydligt medicinskt värde men innebär rättsliga osäkerheter. Markören bör komplettera andra bevis, inte ersätta dem. Det är nödvändigt att klargöra det rättsliga ramverket. Transportstyrelsen bör återgå till den struktur som anges i TSFS 2010:125.
Domstolar bör grunda sina beslut på individuellt belagd medicinsk och juridisk information – inte på generella statistiska modeller. Markören kan spela en viktig roll, särskilt i fall där CDT ger falska resultat. Men myndigheter måste tillämpa den med försiktighet och enligt lagens anda.
Vi anser att lagändring inte behövs. Det räcker att myndigheter och domstolar börjar följa den lagstiftning som redan gäller.
Relaterade inlägg:
PEth som alkoholmarkör och Transportstyrelsens tillämpning
Medicinskt hinder – alkoholmissbruk
I Oduglighetens Högborg
