Frågan i målet
Frågan var om en mycket kraftig fortkörning skulle leda till den normala spärrtiden på åtta månader, eller om förarens stora behov av körkort och tidigare skötsamhet gav skäl att bestämma en kortare spärrtid.
Föraren hade kört 165 km/tim på en väg där högsta tillåtna hastighet var 80 km/tim. Hastighetsöverträdelsen var alltså 85 km/tim. Transportstyrelsen återkallade körkortet och bestämde spärrtiden till åtta månader.
Efter överklagande satte förvaltningsrätten ned spärrtiden till sex månader.
Bakgrund
Föraren hade haft körkort under lång tid och hade, såvitt utredningen visade, inte tidigare gjort sig skyldig till några relevanta trafikbrott eller trafikförseelser.
Samtidigt hade han ett mycket stort behov av körkort i sitt arbete. Han var delägare i ett företag där arbetet bedrevs på flera olika arbetsplatser inom ett stort geografiskt område. Under en arbetsdag behövde han kunna förflytta sig mellan arbetsplatser för kontakter med bland annat anställda, beställare och leverantörer.
Flera av arbetsplatserna låg dessutom på platser där kollektivtrafik inte utgjorde ett realistiskt alternativ. Han hade även ansvar för situationer som kunde kräva snabba insatser.
Körkortsbehovet styrktes genom intyg.
Även privat hade föraren ett omfattande behov av körkort genom ett stort engagemang inom idrotts- och föreningsverksamhet, där resor till bland annat tävlingar, läger och utbildningar ingick.
Transportstyrelsens argument
Transportstyrelsen ansåg att hastighetsöverträdelsen var så allvarlig att körkortet skulle återkallas.
Myndigheten bestämde spärrtiden till åtta månader och ansåg att detta motsvarade den normala spärrtiden för en fortkörning av den aktuella omfattningen. Transportstyrelsen ansåg inte att de omständigheter som föraren hade fört fram gav skäl att frångå denna nivå.
Detta låg också i linje med Transportstyrelsens dåvarande interna praxislista. För hastighetsöverträdelser på andra vägar än sträckor med 30-begränsning eller lägre angavs sex månaders normaltid vid en överträdelse med 71–80 km/tim. Vid en överträdelse med 81 km/tim eller mer angavs åtta månader.
Trafikjuristernas argument
I överklagandet gjordes i första hand gällande att omständigheterna kring körningen borde medföra varning i stället för återkallelse.
Körningen hade skett kvällstid på en bred, torr, upplyst och mötesseparerad väg. Trafikintensiteten uppgavs vara mycket låg och väder- och siktförhållandena goda.
Men överklagandet innehöll också ett alternativt och i slutänden mer betydelsefullt argument: om körkortet skulle återkallas borde spärrtiden sättas ned väsentligt.
Här lyftes framför allt tre omständigheter fram:
- ett långt körkortsinnehav utan tidigare körkortsingripanden,
- ett mycket stort och konkret dokumenterat behov av körkort,
- att det saknades tecken på vanemässig vårdslöshet eller nonchalans i trafiken.
Det hänvisades dessutom till tidigare praxis där dessa faktorer hade tillmätts betydelse vid bestämningen av spärrtid.
En central del av argumentationen var alltså att en normal spärrtid inte alltid behöver bli den slutliga spärrtiden. Den enskildes situation ska också bedömas.
Förvaltningsrättens bedömning
Förvaltningsrätten gjorde en tydlig skillnad mellan två frågor.
Först prövade domstolen om körkortet alls kunde behållas.
Där fick föraren inte gehör.
Domstolen konstaterade att hastigheten hade överskridits med 85 km/tim och att hastigheten varit så hög att den innebar ökade risker även under goda trafikförhållanden. Överträdelsen kunde därför inte betraktas som ringa och varning ansågs inte vara en tillräcklig åtgärd. Körkortet skulle alltså återkallas.
Därefter prövade domstolen hur lång spärrtiden skulle vara.
Transportstyrelsens åtta månader motsvarade enligt förvaltningsrätten den normala spärrtiden för en sådan hastighetsöverträdelse. Men det innebar inte att bedömningen var avslutad.
Domstolen tog hänsyn till den individuella situationen.
Av de ingivna intygen framgick att föraren behövde bilen för att kunna utföra sitt arbete. Domstolen beaktade även körkortsbehovet kopplat till föreningslivet samt att föraren inte tidigare hade gjort sig skyldig till relevanta trafikbrott eller trafikförseelser.
Vid en samlad bedömning satte förvaltningsrätten därför ned spärrtiden från åtta månader till sex månader.
Vad blev avgörande?
Det intressanta med domen är inte att domstolen ansåg själva fortkörningen mindre allvarlig.
Tvärtom.
Förvaltningsrätten slog uttryckligen fast att en hastighet på 165 km/tim på en 80-väg innebär ökade trafiksäkerhetsrisker även om väg-, väder- och trafikförhållandena är goda.
Det avgörande blev i stället omständigheterna kring föraren och konsekvenserna av spärrtidens längd.
Framför allt hade föraren:
ett mycket stort och konkret körkortsbehov,
styrkt behovet genom skriftliga intyg, och
ingen relevant tidigare trafikhistorik som talade emot honom.
Det var tillräckligt för att frångå normaltiden på åtta månader och sätta ned spärrtiden med två månader.
Varför är domen intressant?
Domen illustrerar en viktig princip i körkortsmål:
Transportstyrelsens normaltider är en utgångspunkt – inte alltid ett slutligt svar.
Transportstyrelsens egen praxislista beskriver också normaltiderna som ett stöd vid valet av ingripande och spärrtid. Samma dokument framhåller att en helhetsbedömning måste göras och att bland annat behovet av körkort i vissa fall ska vägas in. Spärrtiden kan därför bli både längre och kortare än den tid som anges i praxislistan.
Även lagkommentaren beskriver samma grundtanke. Vid andra trafikförseelser än de allra grövsta trafikbrotten kan ett stort behov av körkort medföra att återkallelsetiden sätts ned kraftigt.
Det betyder däremot inte att ett stort körkortsbehov automatiskt leder till kortare spärrtid. Behovet måste bedömas tillsammans med bland annat överträdelsens allvar, tidigare trafikhistorik och övriga omständigheter.
Vad betyder domen för den som har kört mycket för fort?
Vid en kraftig fortkörning är det ofta svårt att helt undvika en körkortsåterkallelse.
Ju större hastighetsöverträdelsen är, desto starkare måste skälen vara för att varning ska kunna meddelas i stället för återkallelse. Den principen framgår även av den praxis som förvaltningsrätten hänvisade till.
Men frågan om återkallelse och frågan om spärrtidens längd är inte samma sak.
Även när det står klart att körkortet ska återkallas kan det därför finnas anledning att argumentera för en kortare spärrtid.
Ett stort körkortsbehov väger dessutom betydligt tyngre om det går att visa konkret. Det räcker sällan att bara skriva att körkortet behövs i arbetet.
I det här målet fanns en detaljerad beskrivning av arbetsuppgifterna, arbetsplatsernas geografiska spridning, problemen med kollektivtrafik och det ansvar som krävde att föraren kunde förflytta sig snabbt. Uppgifterna hade också stöd av skriftliga intyg.
Vad betyder domen?
Domen visar att även vid en mycket allvarlig fortkörning kan individuella omständigheter påverka hur länge körkortet återkallas.
Föraren hade kört 85 km/tim över hastighetsgränsen. Transportstyrelsens normaltid var åtta månader och förvaltningsrätten ansåg också att åtta månader motsvarade normal praxis.
Trots detta stannade domstolen vid sex månader.
Det berodde framför allt på kombinationen av ett stort och väl dokumenterat körkortsbehov och en tidigare skötsam trafikhistorik.
Avgörandet är därför ett tydligt exempel på varför spärrtiden inte enbart bör bedömas genom att läsa av en tabell utifrån antalet kilometer per timme över hastighetsgränsen.
Varje körkortsärende kräver en individuell bedömning.
Avgörandet i korthet
Överträdelse: 165 km/tim på 80-väg
Hastighetsöverträdelse: 85 km/tim
Transportstyrelsens beslut: 8 månaders spärrtid
Förvaltningsrättens dom: 6 månaders spärrtid
Ombud: Henrik D.A. Broberg
Avgörande omständigheter: stort dokumenterat körkortsbehov och tidigare skötsam trafikhistorik
Utgång: Delvis bifall
Juridisk information
Rättsområde: Körkort – fortkörning
Domstol: Förvaltningsrätten i Göteborg
Lagrum: 5 kap. 3 § 4, 5 kap. 6 § och 5 kap. 9 § körkortslagen (1998:488)
Centrala rättskällor: prop. 1975/76:155, prop. 1992/93:189 och RÅ 1994 ref. 41. Domstolen redovisar dessa rättsliga utgångspunkter i domen.
Utgång: Spärrtiden sattes ned från åtta till sex månader.
