Frågan i målet
Rättsfallsanalys – Olaga Taxitrafik – Frågan var om en taxiförarlegitimation kunde återkallas därför att Transportstyrelsen ansåg att föraren hade bedrivit taxitrafik utan eget taxitrafiktillstånd, trots att han varken var dömd eller misstänkt för olaga taxitrafik.
Bakgrund
Föraren hade tidigare haft ett eget taxitrafiktillstånd som återkallats. Därefter fortsatte han att köra taxi genom ett upplägg där bilen var anmäld på andra tillståndshavares taxitrafiktillstånd. Han uppgav att han trodde att upplägget var tillåtet och att körningarna och inkomsterna redovisades öppet.
Transportstyrelsen ansåg att han i praktiken hade bedrivit taxitrafik utan tillstånd och återkallade hans taxiförarlegitimation med tre års olämplighetstid.
Transportstyrelsens argument
Transportstyrelsen menade att föraren medvetet hade använt andra personers taxitrafiktillstånd för att fortsätta bedriva taxiverksamhet efter att hans eget tillstånd återkallats. Myndigheten ansåg att detta var ett allvarligt missförhållande med direkt koppling till taxinäringen och att en varning därför inte var tillräcklig.
Trafikjuristernas argument
Trafikjuristerna framhöll att föraren varken var dömd eller misstänkt för olaga taxitrafik. Transportstyrelsen kunde därför inte göra en egen bedömning av att han hade begått brottet och sedan kringgå avsaknaden av en brottmålsdom genom att kalla samma agerande för ett ”missförhållande”.
Det framhölls också att ingripandet gällde taxiförarlegitimationen, inte taxitrafiktillståndet. Bedömningen skulle därför knytas till om föraren hade visat sig olämplig att ansvara för passagerarnas trygghet.
Förvaltningsrättens bedömning
Förvaltningsrätten ansåg att föraren hade bedrivit taxitrafik utan tillstånd. Domstolen bedömde också att han genom sitt agerande hade medverkat till att kringgå reglerna om taxitrafiktillstånd.
Detta ansågs vara ett så allvarligt missförhållande att hans lämplighet som taxiförare kunde ifrågasättas. Förvaltningsrätten avslog därför överklagandet och ansåg att en varning inte var tillräcklig.
Kammarrättens bedömning
Kammarrätten gjorde motsatt bedömning och upphävde både förvaltningsrättens dom och Transportstyrelsens beslut.
Kammarrätten konstaterade att föraren, såvitt känt, varken var dömd eller misstänkt för olaga taxitrafik. De omständigheter som Transportstyrelsen hade lagt fram kunde därför inte användas som grund vare sig för återkallelse eller för varning.
Domstolen betonade uttryckligen att det inte förändrade saken att Transportstyrelsen hade valt att rubricera händelserna som ett ”missförhållande”. Det fanns inte heller någon annan grund som visade att föraren var olämplig att ansvara för passagerarnas transport.
Vad blev avgörande?
Det avgörande var att Transportstyrelsen i praktiken grundade ingripandet på att föraren skulle ha bedrivit olaga taxitrafik, samtidigt som han varken var dömd eller misstänkt för det brottet.
Kammarrätten accepterade inte att samma påstådda handlande kunde läggas till grund för ingripandet genom att myndigheten i stället kallade det ett ”missförhållande”.
Vad betyder domen för andra taxiförare?
Domen innebär ett viktigt rättssäkerhetsskydd för den som har taxiförarlegitimation.
Transportstyrelsen kan visserligen ingripa även vid andra allvarliga missförhållanden än brott. Men myndigheten kan inte utan vidare påstå att en taxiförare har gjort något som i praktiken motsvarar ett brott och sedan undvika kraven kring brottslig gärning genom att kalla samma händelse för ett ”missförhållande”.
Domen visar också att taxitrafiktillstånd och taxiförarlegitimation är två olika saker. Brister som rör driften av en taxiverksamhet innebär inte automatiskt att personen är olämplig att arbeta som taxiförare.
Vad betyder domen?
Domen sätter en tydlig gräns för hur Transportstyrelsen får använda begreppet ”andra missförhållanden” när myndigheten ingriper mot en taxiförarlegitimation.
Om den verkliga grunden för ingripandet är att föraren påstås ha begått ett brott, exempelvis olaga taxitrafik, kan Transportstyrelsen inte kringgå avsaknaden av en dom eller ens en brottsmisstanke genom att helt enkelt kalla samma påstådda gärning för ett administrativt missförhållande.
Det är just detta som gör avgörandet betydelsefullt. Kammarrätten uttalade uttryckligen att det inte förändrade bedömningen hur Transportstyrelsen valde att rubricera händelserna. Föraren var inte dömd, inte misstänkt och det fanns inte någon annan grund som visade att han var olämplig som taxiförare. Därför fanns det inte ens grund för en varning.
Resultatet blev alltså starkare än vad föraren själv hade yrkat på i kammarrätten: Transportstyrelsens beslut upphävdes helt. Ingen treårig olämplighetstid och ingen varning kvarstod.
För andra taxiförare betyder domen att Transportstyrelsen måste kunna visa en självständig och hållbar grund för personlig olämplighet när en taxiförarlegitimation angrips. Ett påstående om felaktigheter i hur taxiverksamheten bedrivits är inte i sig tillräckligt för att frånta någon rätten att arbeta som taxiförare.
Juridiskt uppdaterad: 21 augusti 2026
Kontrollerade rättskällor: Kammarrätten i Göteborg, mål nr 5781-22; 4 kap. 6 § första stycket 1 och andra stycket taxitrafiklagen (2012:211); 4 kap. 7 § taxitrafiklagen (2012:211); 4 kap. 13 § taxitrafiklagen (2012:211); 4 kap. 14 § taxitrafiklagen (2012:211) samt 5 kap. taxitrafiklagen (2012:211).
Författare: Henrik D.A. Broberg
Faktagranskad av: Henrik D.A. Broberg och Britta Kjellin
