Förvaltningsrätten i Luleå, mål nr 1655-26
Dom den 7 oktober 2026
Fråga: opålitlighet i nykterhetshänseende efter upprepade LOB-omhändertaganden
Transportstyrelsens ärende: TSTRKK 2026/222502
Ombud: Henrik D.A. Broberg, Trafikjuristerna
Kort om domen
Transportstyrelsen återkallade en ung mans körkort och bestämde spärrtiden till tio månader efter fyra omhändertaganden enligt LOB under ungefär ett år.
Trafikjuristerna överklagade genom Henrik D.A. Broberg och yrkade i första hand att återkallelsen skulle upphävas och i andra hand att ingripandet skulle stanna vid varning. Samtidigt begärdes inhibition – alltså att Transportstyrelsens beslut inte skulle få gälla medan domstolen prövade målet.
Den 23 september 2026 gick Förvaltningsrätten i Luleå på körkortshavarens linje i inhibitionsfrågan. Domstolen beslutade uttryckligen att Transportstyrelsens beslut om återkallelse tills vidare inte skulle gälla. Domstolen ansåg att utgången i målet framstod som oviss och fäste särskild vikt vid den betydelse körkortet hade för mannens möjlighet att försörja sig.
Därefter uppstod en ovanlig och allvarlig situation.
Trots inhibitionsbeslutet uppgav Trafikjuristerna i upprepade skrivelser att körkortet fortfarande inte hade återställts i praktiken. Henrik D.A. Broberg vände sig till Transportstyrelsen, JO-anmälde handläggningen och beskrev myndighetens agerande som domstolstrots. Den frågan prövas separat av JO i ärende 13239-2026.
Den 5 oktober vände sig Broberg även direkt till Förvaltningsrätten och ifrågasatte varför Transportstyrelsens återkallelse fortfarande upprätthölls trots domstolens inhibitionsbeslut.
Två dagar senare, den 7 oktober 2026, meddelade Förvaltningsrätten slutlig dom.
Transportstyrelsens tio månader långa återkallelse upphävdes.
Körkortshavaren fick i stället varning.
Domen gäller omedelbart.
Fyra LOB-omhändertaganden på ungefär ett år
Transportstyrelsens beslut byggde på fyra omhändertaganden enligt lagen om omhändertagande av berusade personer, LOB:
- 24 juli 2025,
- 24 januari 2026,
- 1 mars 2026,
- 18 juli 2026.
Körkortshavaren bestred inte att han varit kraftigt alkoholpåverkad.
Däremot inträffade händelserna på fritiden i samband med fest, utgång eller umgänge med vänner. Det fanns ingen uppgift om att han vid något av tillfällena hade kört motorfordon alkoholpåverkad och han hade inte dömts för rattfylleri.
Efter det tredje omhändertagandet dömdes han dessutom för våldsamt motstånd.
Transportstyrelsen ansåg sammantaget att det fanns risk för fortsatt misskötsamhet och att han därför skulle betraktas som opålitlig i nykterhetshänseende. Myndigheten bestämde spärrtiden till tio månader.
Opålitlighet i nykterhetshänseende är något annat än alkoholberoende
Det här målet illustrerar en viktig skillnad.
För att körkort ska återkallas på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende krävs inte att personen har diagnostiserats med alkoholberoende eller alkoholmissbruk.
Enligt 5 kap. 3 § 5 körkortslagen kan körkort återkallas redan när personens nykterhetsförhållanden innebär att han eller hon inte bör betros med körkort.
Samtidigt framgår av förarbetena att bedömningen inte får begränsas till att räkna antalet berusningstillfällen.
Utredningen ska även belysa:
- personens livsföring,
- orsakerna till händelserna,
- sociala förhållanden,
- och framför allt risken för fortsatt misskötsamhet.
Förvaltningsrätten betonade just detta och hänvisade till äldre praxis där två respektive tre LOB-omhändertaganden inte ensamma varit tillräckliga när den övriga utredningen talat för att körkortshavaren i övrigt varit skötsam. Luleå_FR_1655-26_Dom_2026-10-07
Transportstyrelsens egen socialutredning talade till förarens fördel
En central omständighet var att Transportstyrelsen själv hade begärt en utredning från socialtjänsten.
Resultatet gav inte stöd för någon etablerad missbruksproblematik.
Socialtjänsten bedömde körkortshavarens uppgifter som trovärdiga och konstaterade att det inte fanns stöd för alkoholmissbruk eller skäl att inleda utredning enligt LVM. Referenspersoner beskrev ett i övrigt fungerande vardagsliv med arbete, träning och ordnade sociala förhållanden.
Detta blev en viktig del av överklagandet.
Trafikjuristernas invändning var i grunden att flera LOB-omhändertaganden visserligen är allvarliga, men att Transportstyrelsen också måste väga in den utredning myndigheten själv har begärt.
Kammarrättspraxis åberopades mot en automatisk LOB-bedömning
I överklagandet hänvisades bland annat till Kammarrätten i Jönköping, mål nr 555-19.
I det målet hade en körkortshavare omhändertagits enligt LOB vid fyra tillfällen under en betydligt kortare period.
Trots det upphävde kammarrätten körkortsingripandet eftersom det saknades tillräcklig utredning som visade risk för fortsatt misskötsamhet.
Trafikjuristerna gjorde gällande att det aktuella fallet på en central punkt var ännu starkare för körkortshavaren: här fanns faktiskt en socialutredning – och den gav inte stöd för missbruk.
Körkortet var avgörande för arbetet
Körkortshavaren arbetade som bantekniker och tillsyningsman på järnvägen.
Han behövde kunna ta sig mellan olika arbetsplatser och använda fordon i tjänsten. Han körde omkring 2 800 mil per år inom arbetet och hade ungefär sju mil enkel resa till arbetsplatsen.
Arbetsgivaren beskrev honom som:
- ansvarstagande,
- pålitlig,
- skötsam,
- punktlig,
- och uppskattad.
Arbetsgivaren uppgav dessutom att ett längre körkortsingripande kunde innebära att anställningen inte kunde bestå.
Detta skulle senare få avgörande betydelse – först för inhibitionen och därefter för den slutliga frågan om varning.
Förvaltningsrätten stoppade Transportstyrelsens beslut
Den 23 september 2026 meddelade Förvaltningsrätten inhibition.
Det betyder att Transportstyrelsens beslut om återkallelse tillfälligt upphörde att gälla medan målet prövades.
Domstolen uttryckte saken tydligt:
Transportstyrelsens beslut skulle ”tills vidare inte gälla”.
Förvaltningsrätten förklarade också varför.
Utgången i målet framstod som oviss. Ett omedelbart körkortsingripande kunde samtidigt få betydande konsekvenser för mannens möjlighet att försörja sig och det hade inte framkommit något motstående intresse som starkt talade för att återkallelsen måste fortsätta gälla under processen.
Inhibition är relativt ovanligt i körkortsmål.
Här hade domstolen alltså gjort bedömningen att Transportstyrelsens beslut inte skulle verkställas medan domstolen tog ställning till själva överklagandet.
Därefter uppstod tvisten om vad Transportstyrelsen gjorde med inhibitionsbeslutet
Det är här målet blir ovanligt.
Efter inhibitionsbeslutet kontaktade Henrik D.A. Broberg Transportstyrelsen och frågade varför klientens körkort inte hade återställts.
Den 25 september skrev han till handläggaren och ansvariga chefer och påpekade att Förvaltningsrättens beslut gällde omedelbart.
Transportstyrelsens utredare svarade samma dag att meddelandet hade vidarebefordrats till den kollega som ansvarade för överklagandet och att detta hade ”ordnats under gårdagen”.
Trots detta uppgav Trafikjuristerna att körkortet fortfarande inte hade återställts på ett sätt som gjorde att klienten kunde använda det.
Risken: misstanke om grov olovlig körning
Det praktiska problemet var mycket allvarligt.
Även om Förvaltningsrätten hade beslutat att återkallelsen inte längre skulle gälla kunde klienten enligt Trafikjuristernas uppgifter fortfarande framstå som körkortslös i vägtrafikregistret.
Att då sätta sig bakom ratten hade inneburit en uppenbar risk för att stoppas av polis och bli misstänkt för olovlig körning – i värsta fall grov olovlig körning.
Trafikjuristernas ståndpunkt var därför att ett inhibitionsbeslut måste få praktisk effekt, inte bara finnas på papper.
JO-anmälan om påstått domstolstrots
När körkortet enligt ombudet fortfarande inte hade återställts upprättades en JO-anmälan.
Anmälan riktades mot flera ansvariga befattningshavare vid Transportstyrelsen och avsåg myndighetens hantering efter Förvaltningsrättens inhibitionsbeslut.
I JO-anmälan beskrev Henrik D.A. Broberg sin uppfattning kortfattat:
Transportstyrelsen hade trots domstolens beslut inte återinrättat körkortet, och agerandet betraktades därför av ombudet som domstolstrots.
JO-ärendet har diarienummer 13239-2026.
Det är viktigt att skilja på två saker här.
Att Trafikjuristerna har beskrivit Transportstyrelsens handlande som domstolstrots är dokumenterat.
JO har däremot ännu inte, utifrån det underlag som finns här, avgjort om myndigheten eller någon enskild tjänsteman har gjort sig skyldig till fel.
Begreppet ”domstolstrots” bör därför i en publicerad analys tills vidare beskrivas som Trafikjuristernas kritik och föremålet för JO-anmälan, inte som ett redan fastslaget rättsligt förhållande.
Trafikjuristerna tog frågan direkt till Förvaltningsrätten
När frågan fortfarande inte var löst skrev Henrik D.A. Broberg även till Förvaltningsrätten.
Den 5 oktober ifrågasatte han uttryckligen varför Transportstyrelsen inte följde inhibitionsbeslutet och uppgav att klienten fortfarande saknade ett faktiskt återställt körkort.
Skrivelsen formulerades skarpt:
Trafikjuristerna ifrågasatte varför myndigheten enligt ombudets uppfattning ”begår domstolstrots” genom att inte återinsätta körkortet i enlighet med Förvaltningsrättens beslut.
Två dagar senare kom den slutliga domen.
Förvaltningsrätten ansåg faktiskt att mannen var opålitlig i nykterhetshänseende
Den slutliga domen är juridiskt intressant eftersom Förvaltningsrätten inte fullt ut accepterade Trafikjuristernas förstahandsargument.
Domstolen konstaterade att fyra LOB-omhändertaganden hade inträffat under perioden juli 2025–juli 2026.
Vid samtliga tillfällen hade mannen bedömts vara så berusad att han utgjorde fara för andra. Vid tre av tillfällena hade han också bedömts utgöra fara för sig själv och efter det tredje omhändertagandet hade han dömts för våldsamt motstånd.
Förvaltningsrätten ansåg därför – trots den positiva socialutredningen – att han faktiskt skulle betraktas som opålitlig i nykterhetshänseende.
Det är viktigt att inte skriva bort den delen av domen.
Körkortshavaren vann alltså inte därför att domstolen ansåg att Transportstyrelsen helt saknade grund för ingripande.
Han vann därför att domstolen ansåg att varning var tillräckligt.
Särskilda skäl gjorde varning tillräckligt
Förvaltningsrätten gick därefter vidare till frågan om 5 kap. 9 § körkortslagen.
Enligt den bestämmelsen ska varning meddelas i stället för återkallelse om det av särskilda skäl kan antas vara en tillräcklig åtgärd.
Här fick två omständigheter särskild betydelse.
För det första visade arbetsgivarintyget att körkortet var nödvändigt för att mannen skulle kunna sköta sitt arbete och behålla anställningen.
För det andra visade socialnämndens utredning att han, bortsett från de aktuella alkoholhändelserna, levde ett ordnat liv.
Det räckte.
Förvaltningsrätten konstaterade att särskilda skäl förelåg och ersatte Transportstyrelsens tio månader långa återkallelse med varning.
Tio månaders spärrtid blev varning
Skillnaden var betydande.
Transportstyrelsen hade beslutat om:
10 månaders spärrtid.
Förvaltningsrätten bestämde ingripandet till:
varning – ingen spärrtid.
Domen gäller dessutom omedelbart.
Varför är rättsfallet viktigt?
Målet är intressant ur flera olika perspektiv.
För det första visar domen att flera LOB-omhändertaganden kan vara tillräckliga för att någon ska bedömas opålitlig i nykterhetshänseende även om det inte finns något konstaterat alkoholmissbruk.
Det är alltså två olika juridiska frågor.
För det andra visar domen att bedömningen inte slutar där.
Även om återkallelsegrunden i 5 kap. 3 § 5 körkortslagen är uppfylld måste domstolen därefter pröva om särskilda skäl innebär att varning ändå är en tillräcklig åtgärd.
Här blev den ordnade livssituationen och det mycket starka körkortsbehovet avgörande.
För det tredje är inhibitionsdelen ovanlig.
Förvaltningsrätten ansåg redan innan slutlig dom att det fanns tillräckliga skäl att stoppa Transportstyrelsens beslut och konstaterade uttryckligen att det inte fanns något motstående intresse som starkt talade för fortsatt omedelbar verkställighet.
Och slutligen väcker händelserna efter inhibitionen en principiell myndighetsfråga:
Vad händer när en domstol stoppar ett myndighetsbeslut men den praktiska verkställigheten enligt den enskildes ombud ändå inte ändras?
Den frågan ligger nu hos JO.
Inhibition måste fungera även i praktiken
Ett inhibitionsbeslut är inte ett råd till myndigheten.
Det är ett domstolsbeslut.
När Förvaltningsrätten beslutar att ett återkallelsebeslut tills vidare inte ska gälla är utgångspunkten att den rättsliga verkan av återkallelsen ska vara stoppad under den fortsatta processen.
Just därför blir registerhanteringen central i körkortsmål.
En person som enligt domstolen åter har rätt att inneha körkort måste också kunna agera utifrån det beslutet utan att riskera att polisens register samtidigt visar något annat.
Det är den konflikt som ligger bakom JO-anmälan i det aktuella fallet.
Trafikjuristernas kommentar
Det här målet innehåller egentligen två separata frågor.
Den första gäller opålitlighet i nykterhetshänseende.
Fyra LOB-omhändertaganden under ungefär ett år är allvarligt. Förvaltningsrätten ansåg också att det var tillräckligt för att mannen skulle betraktas som opålitlig i nykterhetshänseende.
Men det betydde inte automatiskt att tio månaders återkallelse var rätt åtgärd.
Den sociala utredningen visade en fungerande ung person med ordnat arbete och utan konstaterad missbruksproblematik. Körkortet var dessutom avgörande för hans möjlighet att behålla anställningen.
Domstolen kom därför fram till att varning var tillräckligt.
Den andra frågan är betydligt mer ovanlig.
Förvaltningsrätten inhiberade Transportstyrelsens beslut den 23 september. Trots detta gjorde Trafikjuristerna under de följande dagarna upprepade påstötningar om att körkortet fortfarande inte hade återställts i praktiken.
Detta ledde till JO-anmälan 13239-2026 och till att jag som ombud slutligen vände mig direkt till Förvaltningsrätten och ifrågasatte varför myndigheten inte följde domstolens beslut.
Det vore fel att föregripa JO:s prövning och slå fast att tjänstemännen faktiskt har gjort sig skyldiga till fel.
Men händelseförloppet är tillräckligt anmärkningsvärt för att frågan måste ställas:
Vilket värde har ett inhibitionsbeslut om den enskilde trots beslutet inte kan använda sitt körkort utan att riskera rättsliga konsekvenser?
Det är en fråga som sträcker sig långt utanför just det här körkortsmålet.
Fakta om rättsfallet
Domstol: Förvaltningsrätten i Luleå
Mål nr: 1655-26
Dom: 7 oktober 2026
Transportstyrelsens ärende: TSTRKK 2026/222502
Fråga: Opålitlighet i nykterhetshänseende
Antal LOB-omhändertaganden: Fyra
Period: juli 2025–juli 2026
Transportstyrelsens beslut: Återkallelse, tio månaders spärrtid
Inhibition: 23 september 2026
Förvaltningsrättens slutliga dom: Varning
JO-ärende: 13239-2026
Ansvarigt ombud: Henrik D.A. Broberg, Trafikjuristerna
Körkortshavaren: Anonymiserad i analysen
Faktagranskad av: Britta M. Kjellin, jur.kand., Trafikjuristerna
Senast uppdaterad: oktober 2026
Kort slutsats
Transportstyrelsen ansåg att fyra LOB-omhändertaganden visade att körkortshavaren var opålitlig i nykterhetshänseende och återkallade körkortet i tio månader.
Förvaltningsrätten stoppade först beslutet genom inhibition.
Efter den fortsatta processen kom domstolen fram till att körkortshavaren visserligen skulle betraktas som opålitlig i nykterhetshänseende – men att hans ordnade livssituation och mycket starka behov av körkort utgjorde särskilda skäl.
Tio månaders spärrtid blev varning.
Parallellt pågår en JO-fråga om Transportstyrelsens hantering efter inhibitionsbeslutet, sedan Trafikjuristerna gjort gällande att myndigheten trots domstolens beslut inte återställde körkortet i praktiken.

Författare och ombud
Henrik D.A. Broberg
Jurist vid Trafikjuristerna. Henrik D.A. Broberg arbetar med körkort- och taxitrafikmål. Inom körkortsjuridiska frågor så arbetar han särskilt med medicinska körkortsfrågor och mål som handlar om opålitlighet i nykterhetshänseende. Han företräder körkortshavare hos Transportstyrelsen och i förvaltningsdomstolarna. Henrik var ansvarigt ombud för körkortshavaren i Förvaltningsrätten i Luleå, mål nr 1655-26.
Transparens
Trafikjuristerna företrädde körkortshavaren i målet. Beskrivningen av Transportstyrelsens agerande efter inhibitionsbeslutet som ”domstolstrots” är Trafikjuristernas och ombudets bedömning. Frågan är anmäld till JO i ärende 13239-2026 och ska därför inte beskrivas som slutligt avgjord innan JO har tagit ställning.



