Förvaltningsrätten i Linköping, mål nr 3581-21, dom den 11 maj 2021
Frågan i Målet: Frågan var om en förare som inte hade iakttagit väjningsplikt och därefter varit inblandad i en kollision skulle få sitt körkort återkallat eller om en varning var en tillräcklig åtgärd.
Transportstyrelsen hade återkallat körkortet och bestämt spärrtiden till två månader.
Efter överklagande gjorde Förvaltningsrätten i Linköping en annan bedömning. Domstolen upphävde återkallelsen och meddelade i stället föraren en varning.
Bakgrund
Föraren hade kört ut på riksväg 50 i Motala. Enligt det godkända ordningsföreläggandet hade hon inte iakttagit väjningsplikt.
I samband med händelsen kolliderade hennes bil med ett annat fordon.
Transportstyrelsen bedömde överträdelsen som så allvarlig att körkortet skulle återkallas och bestämde spärrtiden till två månader.
Föraren överklagade beslutet och yrkade i första hand att hon skulle få en varning. I andra hand begärde hon att spärrtiden skulle sänkas till en månad.
Förarens uppgifter om olyckan
Föraren uppgav att sikten vid utfarten hade varit begränsad.
Vid den aktuella platsen hade kommunen placerat material för ett vägarbete. Enligt hennes uppgifter skymde detta sikten mot trafiken på riksvägen.
Hon uppgav också att hon hade stannat vid väjningsplikten och försökt kontrollera att det var säkert att köra ut. När hon därefter körde ut blev hennes bil påkörd av det andra fordonet.
Ingen person fick några akuta skador.
Föraren menade därför att händelsen snarare berodde på ett tillfälligt förbiseende i en svår trafiksituation än på ett medvetet risktagande.
Ett långt och i stort sett skötsamt körkortsinnehav
Föraren hade haft körkort sedan 2002.
Hon hade inte tidigare varit föremål för något körkortsingripande. Av handlingarna framgick att hon endast hade en tidigare hastighetsöverträdelse bakom sig.
Hon hade dessutom ett stort behov av körkort i sitt arbete. Körkortet var enligt utredningen en förutsättning för att hon skulle kunna utföra sina arbetsuppgifter.
Transportstyrelsens bedömning
Transportstyrelsen ansåg att väjningspliktsförseelsen var så allvarlig att körkortet skulle återkallas.
Myndigheten bestämde spärrtiden till två månader.
Två månader är också en vanligt förekommande normaltid när en väjningspliktsförseelse har medfört en konkret trafikfara eller kollision.
Transportstyrelsens äldre praxislista anger för ”väjningsplikt ej iakttagen, med kollision” ett spann från varning till fyra månader och anger två månader som en normal återkallelsetid. Samtidigt framgår att trafikfaran och omständigheterna i det enskilda fallet ska bedömas.
Förvaltningsrättens rättsliga utgångspunkt
Förvaltningsrätten konstaterade att ett körkort enligt 5 kap. 3 § 4 körkortslagen ska återkallas om föraren har brutit mot en regel som är väsentlig från trafiksäkerhetssynpunkt och överträdelsen inte kan anses som ringa.
Domstolen konstaterade också att en varning kan meddelas i stället för återkallelse om det finns särskilda skäl och en varning bedöms vara en tillräcklig åtgärd.
Vid bedömningen ska hänsyn tas både till omständigheterna vid själva trafikförseelsen och till förarens personliga förhållanden. Förvaltningsrätten hänvisade bland annat till RÅ 1987 ref. 105 och RÅ 1994 ref. 9.
Förvaltningsrätten ansåg att överträdelsen inte var ringa
Domstolen gjorde först klart att det faktiskt fanns grund för ett körkortsingripande.
Föraren hade genom att inte iaktta väjningsplikten brutit mot en trafikregel som var väsentlig från trafiksäkerhetssynpunkt.
Överträdelsen kunde inte heller anses som ringa.
Det innebar att frågan i målet inte främst var om Transportstyrelsen helt skulle avstå från ett ingripande.
Frågan blev i stället om återkallelse verkligen var nödvändig eller om varning var tillräckligt.
Händelseförloppet var inte helt klarlagt
En viktig del i domstolens bedömning var att händelseförloppet inte var helt utrett.
Av polisens handlingar framgick att det andra fordonet körde in i förarens bil när hon körde ut på riksväg 50.
Samtidigt fanns uppgifter om att sikten hade varit begränsad av material vid ett vägarbete.
Förvaltningsrätten konstaterade därför att det inte gick att dra helt säkra slutsatser om exakt hur olyckan hade gått till.
Detta fick betydelse för hur domstolen bedömde hennes agerande.
Tillfälligt förbiseende – inte medvetet risktagande
Förvaltningsrätten ansåg att omständigheterna talade för att olyckan snarare hade inträffat på grund av ett tillfälligt förbiseende än genom ett medvetet risktagande.
Det är en viktig formulering.
Domstolen skiljde alltså mellan en förare som medvetet tar en tydlig risk i trafiken och en förare som gör ett enstaka misstag i en konkret trafiksituation.
Förvaltningsrätten lade dessutom vikt vid att föraren hade haft körkort under lång tid och inte tidigare varit föremål för något körkortsingripande.
Två månaders återkallelse ändrades till varning
Efter en samlad bedömning ansåg förvaltningsrätten att det fanns särskilda skäl att meddela varning i stället för att återkalla körkortet.
Transportstyrelsens beslut upphävdes därför.
Föraren fick behålla sitt körkort men tilldelades en varning.
Domstolen hänvisade även till Kammarrätten i Jönköpings dom den 9 september 2016 i mål nr 2574-16 och Kammarrätten i Sundsvalls dom den 13 juli 2018 i mål nr 1374-18.
Trafikjuristernas analys
Avgörandet är intressant eftersom det visar att en kollision efter bristande väjningsplikt inte automatiskt behöver leda till indraget körkort.
Det var ingen tvekan om att föraren hade gjort sig skyldig till en väjningspliktsförseelse. Hon hade dessutom godkänt ett ordningsföreläggande.
Domstolen bedömde också att överträdelsen var så allvarlig att den inte kunde anses som ringa.
Trots detta fick hon behålla körkortet.
Det centrala blev därför inte bara vad hon hade gjort, utan hur händelsen hade gått till och vad den visade om henne som förare.
Detta ligger väl i linje med Högsta förvaltningsdomstolens syn på varningsinstitutet. Vid valet mellan återkallelse och varning ska man inte bara se till förseelsens rubrik. Man ska också bedöma omständigheterna vid händelsen och förarens personliga förhållanden.
Kollision är viktigt – men inte ensam avgörande
Det är särskilt intressant att en faktisk kollision hade inträffat.
Transportstyrelsens praxisunderlag visar att en kollision normalt talar för en strängare bedömning. Samma praxisunderlag säger dock också att det kan röra sig om ett tillfälligt förbiseende av en annars normalt aktsam förare, även om en kollision inträffat.
Det är i princip precis den bedömning som Förvaltningsrätten i Linköping gjorde här.
Därför ska en kollision ses som en viktig omständighet, men inte som en automatisk spärr mot varning.
Tidigare skötsamhet fick betydelse
Domstolen lade också uttryckligen vikt vid förarens körkortshistorik.
Hon hade haft körkort sedan 2002 och hade inte tidigare varit föremål för något körkortsingripande.
Det talade för att händelsen var en engångsföreteelse snarare än ett uttryck för ett återkommande riskbeteende.
Detta är ett återkommande tema i körkortspraxis.
Ett långt och skötsamt körkortsinnehav garanterar inte varning, men det kan väga tungt när övriga omständigheter också talar i mildrande riktning.
Ett godkänt ordningsföreläggande avgör inte hela körkortsfrågan
Avgörandet visar också en annan sak som ofta missförstås.
Föraren hade redan godkänt ordningsföreläggandet.
Det innebar att själva väjningspliktsförseelsen låg till grund för körkortsmålet.
Men det betydde inte att Transportstyrelsens beslut om två månaders återkallelse automatiskt var riktigt.
Förvaltningsrätten kunde fortfarande bedöma om varning var en tillräcklig åtgärd.
Det är en viktig skillnad mellan ansvaret för själva trafikförseelsen och den efterföljande frågan om körkortsingripande.
Vad visar avgörandet?
Målet visar framför allt att:
- en väjningspliktsförseelse med kollision kan vara tillräckligt allvarlig för körkortsingripande,
- en kollision innebär inte automatiskt att körkortet måste återkallas,
- det kan få stor betydelse om händelsen framstår som ett tillfälligt förbiseende i stället för medvetet risktagande,
- lång tidigare skötsamhet i trafiken kan tala för varning,
- omständigheterna på olycksplatsen måste bedömas konkret,
- ett godkänt ordningsföreläggande hindrar inte att frågan om varning prövas,
- och Transportstyrelsens beslut kan ändras av förvaltningsrätten.
Den viktigaste lärdomen är därför att väjningspliktsmål inte bör bedömas enbart utifrån att en kollision har inträffat.
Den konkreta trafikfaran och förarens tidigare agerande i trafiken kan få stor betydelse.
Utgång
Transportstyrelsen: Körkortet återkallades – 2 månaders spärrtid
Förvaltningsrätten: Transportstyrelsens beslut upphävdes
Slutligt ingripande: Varning
Resultat: Bifall till överklagandet
Domstol: Förvaltningsrätten i Linköping
Mål nr: 3581-21
Dom: 11 maj 2021
Ombud: Henrik D.A. Broberg och Britta M. Kjellin, Trafikjuristerna.
