Förvaltningsrätten i Umeå, mål nr 1877-20, dom den 26 oktober 2020
Frågan i målet
Frågan var om en förare som hade gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik skulle få behålla Transportstyrelsens spärrtid på fem månader, eller om omständigheterna kring körningen och förarens stora behov av körkort gav skäl för ett lindrigare ingripande.
Förvaltningsrätten kom fram till att Transportstyrelsens spärrtid var för lång och sänkte den från fem månader till tre månader.
Bakgrund
Föraren hade gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik efter att ha fortsatt köra en personbil trots att höger bakdäck var punkterat och endast fälgen återstod. Av strafföreläggandet framgick att bilen hade körts i omkring 100 km/tim och att gnistor hade uppstått från fälgen.
Transportstyrelsen beslutade därefter att återkalla körkortet och bestämde spärrtiden till fem månader. Myndigheten ansåg att vårdslösheten var en allvarlig överträdelse och att det inte fanns tillräckliga skäl för att stanna vid en varning.
Beslutet överklagades.
Förarens argument
Föraren invände inte mot att han hade gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik. Tvisten gällde i stället hur ingripande körkortsåtgärden skulle vara.
Han förklarade att det vid händelsen rådde oväder, mörker och höga snövallar längs vägen. Enligt honom hade det varit trafikfarligt att stanna ute på E12 för att byta däcket, eftersom bilen då skulle ha stått långt ut i körbanan. Han fortsatte därför till en plats där han bedömde att däcket kunde bytas säkrare.
Han hade dessutom ett mycket stort behov av körkort.
Föraren arbetade som hjullastarförare och arbetsgivaren hade uppgett att körkort var en förutsättning för tjänsten. Någon möjlighet till omplacering fanns inte, och en längre spärrtid kunde därför medföra tjänstledighet utan lön eller att anställningen inte förlängdes.
Vid överklagandet framhölls även att föraren inte tidigare varit föremål för något körkortsingripande.
Förvaltningsrättens bedömning
Förvaltningsrätten godtog inte argumentet att körningen hade varit nödvändig av trafiksäkerhetsskäl.
Domstolen konstaterade att alternativet, om det inte gick att byta däcket på plats, hade varit att ringa efter hjälp. Att fortsätta köra omkring 100 km/tim med ett punkterat däck eller direkt på fälgen kunde därför inte anses nödvändigt.
Det innebar dock inte att Transportstyrelsens bedömning av spärrtidens längd accepterades.
Förvaltningsrätten ansåg att fem månader var för lång spärrtid. Domstolen tog hänsyn både till omständigheterna kring själva körningen och till förarens behov av körkort och bestämde spärrtiden till tre månader.
Föraren fick alltså inte den yrkade varningen, men överklagandet ledde ändå till en betydande förändring av Transportstyrelsens beslut.
Trafikjuristernas analys
Avgörandet är intressant eftersom det tydligt visar skillnaden mellan två frågor:
- om det finns grund för ett körkortsingripande, och
- hur ingripande åtgärden ska vara.
Att vårdslösheten var fastställd innebar inte att Transportstyrelsens val av fem månaders spärrtid automatiskt var riktigt.
Förvaltningsrätten godtog att överträdelsen var så allvarlig att en återkallelse skulle ske. Samtidigt gjorde domstolen en egen bedömning av spärrtidens längd.
Det är viktigt.
Körkortsmål handlar alltså inte bara om att konstatera vilket trafikbrott som begåtts. Vid bestämmande av spärrtid ska även omständigheterna i det enskilda fallet beaktas.
I det här målet fick framför allt förhållandena vid körningen och det konkreta körkortsbehovet betydelse.
Domstolen tog uttryckligen hänsyn till förarens behov av körkort och sänkte spärrtiden med två månader.
Vad visar avgörandet?
Avgörandet visar framför allt att:
- Transportstyrelsens normaltid eller första bedömning inte behöver bli den slutliga,
- domstolen kan göra en självständig bedömning av spärrtidens längd,
- ett konkret och väl styrkt körkortsbehov kan få betydelse,
- omständigheterna kring själva körningen måste bedömas individuellt.
Det visar också varför ett överklagande inte bara bör bestå av uppgiften att personen ”behöver körkortet”.
I detta fall fanns ett konkret arbetsgivarintyg som förklarade varför körkortet var nödvändigt och vilka följder en längre spärrtid skulle få.
Utgång
Transportstyrelsen: 5 månaders spärrtid
Förvaltningsrätten: 3 månaders spärrtid
Resultat: Delvis bifall – spärrtiden sänktes med två månader.
Ombud i målet: Henrik D.A. Broberg, Trafikjuristerna.
