Kammarrätten i Jönköping, mål nr 124-23, dom den 3 februari 2023
Frågan i målet
Frågan var hur lång spärrtid som skulle bestämmas för en förare som dömts för vårdslöshet i trafik efter att ha somnat vid ratten och kört in i ett mitträcke.
Transportstyrelsen hade bestämt spärrtiden till fem månader. Förvaltningsrätten ansåg att beslutet var riktigt.
Efter överklagande gjorde Kammarrätten en annan bedömning och sänkte spärrtiden från fem till fyra månader.
Bakgrund
Föraren hade genomfört en längre bilresa tillsammans med en anhörig. De hade turats om att köra och den som inte körde hade kunnat vila under resan.
När föraren närmade sig hemmet nickade han till och körde in i ett mitträcke.
Han ringde själv Polisen efter olyckan, satte upp en varningstriangel och berättade öppet att han hade nickat till.
Föraren dömdes därefter för vårdslöshet i trafik.
Transportstyrelsen återkallade körkortet och bestämde spärrtiden till fem månader.
Ett mycket stort körkortsbehov
Föraren var egenföretagare och arbetade som IT-konsult.
Arbetet utfördes hos kunder på olika platser, och enligt överklagandet var många av dessa platser svåra att nå med kollektivtrafik. Han behövde dessutom transportera utrustning i bilen.
En längre spärrtid riskerade därför att leda till att uppdrag sades upp. Det fanns även en risk för ekonomiska krav till följd av att avtalade uppdrag inte kunde utföras.
Han hade också haft B-körkort under lång tid och hade enligt utredningen inte tidigare varit föremål för något körkortsingripande.
Förvaltningsrätten avslog överklagandet
Förvaltningsrätten i Linköping ansåg att Transportstyrelsens beslut skulle stå fast.
Domstolen konstaterade att den lagakraftvunna brottmålsdomen skulle ligga till grund för körkortsmålet. Frågan om föraren verkligen hade gjort sig skyldig till vårdslöshet skulle därför inte prövas på nytt i förvaltningsdomstolen.
Förvaltningsrätten ansåg att det fanns grund för återkallelse och att varning inte var en tillräcklig åtgärd.
Domstolen bedömde dessutom att Transportstyrelsen redan hade tagit hänsyn till förarens körkortsbehov när spärrtiden bestämdes till fem månader och ansåg inte att det fanns skäl att sänka den ytterligare.
Överklagandet avslogs därför.
Målet överklagades till Kammarrätten
Föraren gick vidare till Kammarrätten i Jönköping.
I överklagandet framhölls bland annat att körningen inte hade skett i ett medvetet uttröttat tillstånd. Föraren hade känt en viss trötthet men inte sådan trötthet att han själv uppfattade det som farligt att fortsätta köra.
Det framhölls också att han själv hade kontaktat Polisen, satt upp varningstriangel och öppet berättat vad som hade hänt.
Vidare betonades hans stora körkortsbehov och de långtgående ekonomiska konsekvenser som en längre spärrtid kunde få.
Kammarrättens bedömning
Kammarrätten konstaterade att föraren hade dömts för vårdslöshet i trafik efter att ha somnat vid ratten och kört in i mitträcket.
Domstolen noterade samtidigt flera omständigheter som talade i mildrande riktning.
Föraren hade haft körkort sedan 1999 och hade inte tidigare dömts för något trafikbrott eller varit föremål för något körkortsingripande.
Dessutom hade Transportstyrelsen själv bedömt att han hade ett behov av körkort i tjänsten.
Kammarrätten uttalade därefter att vårdslöshet i trafik är ett allvarligt trafikbrott.
Men efter en helhetsbedömning av förhållandena vid körningen och förarens personliga förhållanden ansåg domstolen att fyra månaders spärrtid var tillräckligt.
Överklagandet bifölls därför delvis och spärrtiden sänktes från fem till fyra månader.
Trafikjuristernas analys
Det här avgörandet är särskilt intressant eftersom både Transportstyrelsen och förvaltningsrätten hade bedömt fem månader som en riktig spärrtid.
Först efter att målet fördes vidare till Kammarrätten ändrades bedömningen.
Det visar tydligt att frågan om spärrtid inte är en rent mekanisk beräkning.
Kammarrätten nöjde sig inte med att konstatera att föraren hade dömts för vårdslöshet i trafik. Domstolen gjorde i stället en uttrycklig helhetsbedömning.
Två grupper av omständigheter vägdes mot varandra:
Förhållandena vid själva körningen
och
förarens personliga förhållanden.
I det senare ingick bland annat den långa tidigare skötsamheten och behovet av körkort.
Det är också intressant att förvaltningsrätten i samma mål redovisade den juridiska utgångspunkten mycket tydligt. Särskilda skäl kan vara hänförliga både till själva förseelsen och till den enskildes personliga förhållanden. Tidigare skötsamhet, hur länge personen haft körkort och behovet av körkort kan få betydelse.
Detta är precis den typ av individuell prövning som ofta blir avgörande i ett körkortsmål.
Insomning bakom ratten måste bedömas utifrån omständigheterna
Avgörandet ska däremot inte läsas som att insomning bakom ratten normalt leder till fyra månaders spärrtid.
Kammarrätten bestämde inte någon generell nivå för alla trötthetsfall.
I stället framgår det uttryckligen att domstolen gjorde en bedömning av just denna körning och just denna förares personliga förhållanden.
Det är därför viktigt att utreda exempelvis:
- hur resan hade planerats,
- vilka pauser som tagits,
- om föraren hade känt tydliga varningssignaler,
- hur länge körningen hade pågått,
- hur olyckan gick till,
- tidigare körkortshistorik,
- körkortsbehov och konsekvenserna av ingripandet.
Vad visar avgörandet?
Målet visar framför allt att:
- även en spärrtid som både Transportstyrelsen och förvaltningsrätten accepterat kan ändras i högre instans,
- lång tidigare skötsamhet kan få betydelse,
- körkortsbehov kan påverka spärrtidens längd,
- omständigheterna vid körningen måste bedömas individuellt,
- vårdslöshet i trafik innebär inte att alla förare ska få samma spärrtid.
Kammarrättens formulering om en helhetsbedömning av förhållandena vid körningen och de personliga förhållandena är därför den centrala delen av avgörandet.
Utgång
Transportstyrelsen: 5 månaders spärrtid
Förvaltningsrätten: 5 månader – överklagandet avslogs
Kammarrätten: 4 månaders spärrtid
Resultat: Delvis bifall i Kammarrätten.
Ombud i Kammarrätten: Britta M. Kjellin, Trafikjuristerna.
