Från Ronneby Tingsrätten, 1991-09-05 mål: 77/91
”DOMSKÄL
Christer F har bestritt ansvar för brott.
Närmare hörd över åtalet har han uppgett bl.a. Han hade förvärvat en lastbil och ett hus och avsåg att av dessa tillverka en husbil. Huset var emellertid för stort för att passa på lastbilen, varför han kapade det till lämplig bredd. Vid det aktuella tillfället hade lastbilen reparerats och ombyggnaden till husbil påbörjats. Han skulle köra hem till Hasselstad där bygget skulle fortgå. Husdelen hade dessförinnan spikats fast i lastbilens flak samt fästs med ett par spännband. Han hade också plockat bort alla lösa bitar från husdelen innan färden påbörjades. Vidare vidtog han ytterligare försiktighetsåtgärder, av vilka kan nämnas att han hade fällt ner boogien på lastbilen för att få bättre stabilitet, att han körde i endast 40-50 km/tim på vägrenen, samt att han hade ordnat med följebil. Den senare kördes av en man som var van vid lastbilen och hade ägt huset tidigare; denne kände således väl till komponenterna i husbilen.
Tidigare hade han också kört den tilltänkta färdvägen och kontrollerat att husbilen höjdmässigt skulle klara alla hinder. Under färden låg följebilen före och efter husbilen om vartannat. Han hade inga problem och märkte inte att någonting föll av från ekipaget. När han närmade sig den viadukt bortom vilken färden fick ett brådstörtat slut låg följebilen före honom. Följebilen körde av någon anledning ut mot mitten av vägen och han följde efter med husbilen. En annan anledning till varför han körde ut mot mitten av vägen var att han skulle kunna se så att det var fritt från annan trafik bakom husbilen om något skulle falla ned från fordonet. Tyvärr råkade den fria höjden under bron vara lägre i mitten än vid sidorna varför hans manöver gjorde att husbilen skrapade i bron. Det blev dock ingen hård smäll. Sedan husbilen stoppats av polis var följebilens chaufför snabbt framme och hjälpte till att städa av vägbanan. – Det är riktigt att lastbilen var avställd och belagd med körförbud. Han har emellertid saluvagnslicens vilket berättigade honom till färden. Han medförde saluvagnsskylten i bilen även om den efter sammanstötningen möjligen fallit ned från sin plats i vindrutan.
Åklagaren har åberopat fotografier av ekipaget, vilka tagits av polis efter kontakt med viadukten, samt bl.a. diverse registreringsutdrag. Christer F har å sin sida lämnat in en fotokopia av ett fotografi som visar hur lastbilen med huset såg ut innan han hade kapat sidorna på huset.
På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med Anders Johansson och t f polisinspektör Bengt Johansson.
“Han hörde i sin polisradio hur någon skrek något i stil med ”fy för ini helvete” och sedan gick lastbilen in i viadukten.”
Anders Johansson har berättat i huvudsak följande: Han körde en personbil med släp västerut på E 66. Efter Listerby såg han att det låg skräp på vägbanan. Han kom senare ifatt en lastbil med ett jättestort hus på. Från detta ekipage trillade det ner grejor på vägen. Någonting som föll ned tvingade bilen framför honom att väja. Denna bil svängde i samband med detta av från E 66. Han tror att det bl.a. rörde sig om papp samt träreglar, tegelstenar e.d. som ramlade ned från lastbilen. Han körde om denna eftersom han inte vågade ligga bakom. Det var så mycket som föll ned att han uppfattade det som farligt. I samband med detta larmade han polisen från sin mobiltelefon. Han mötte polisbilen sedan han passerat viadukten vid avfarten mot Kallinge. Han hörde i sin polisradio hur någon skrek något i stil med ”fy för ini helvete” och sedan gick lastbilen in i viadukten.
Bengt Johansson har uppgett bl.a: Han färdades i den polisbil som mötte och sedan stoppade Christer Fs ekipage. De var något hundratal meter från viadukten när de såg lastbilen komma. Denna hade kört på vägrenen, men svängde ut mot mitten av vägen när den närmade sig viadukten. Sedan såg han bara ett stort moln av något.
Tingsrätten gör följande bedömning.
Genom Andreas Johanssons vittnesmål finner tingsrätten styrkt att föremål fallit ned på vägen från lastbilsekipaget på sådant sätt att det därigenom förelegat fara för trafikolycka. Christer F har färdats oaktsamt genom att inte ha förhindrat att föremål föll av bilen. Christer F har vidare färdats oaktsamt genom att köra under viadukten trots att ekipaget hade en sådan höjd att det inte obehindrat kunde passera, varvid återigen föremål föll ned på vägen med fara för trafikolycka. Vad Christer F invänt om att den fria höjden under viadukten skulle ha varit lägre vid mitten av vägen saknar betydelse; han skulle i så fall ha hållit sig borta från denna del av vägen. Oaktsamheten kan inte i något av fallen anses ringa. Christer F skall därmed dömas för vårdslöshet i trafik enligt åtalet.
Det är utrett att lastbilen var avställd och belagd med körförbud. Möjligheterna att ändå få bruka fordonet med stöd av saluvagnslicens är begränsade och hänför sig till provkörning i samband med tillverkning, färd mellan reparationsverkstäder och liknande fall. Saluvagnslicens får således inte användas vid exempelvis transporter.
Christer F har emellertid uppgett att det inte alls rörde sig om en hustransport utan att han höll på att tillverka en husbil. Påståendet är, för att uttrycka det milt, mycket märkligt och ger tingsrätten intryck av att vara en ovanligt originell efterhandskonstruktion. Idén att bygga en husbil av en tunglastbil och en del av ett hus samt på det sätt på vilket den skulle ha börjat realiseras är något av det mera svårfunna slaget.
Tingsrätten har full förståelse för behovet av pionjärer som driver den tekniska utvecklingen framåt. Tingsrätten är också medveten om att dessa emellanåt utsätts för sina mindre visionära medmänniskors spott och spe, men att utan deras envishet och oförtrutna arbete vår materiella standard inte skulle vara vad den idag är. Även med dessa saker i åtanke kan emellertid tingsrätten omöjligen tro att Christer Fs påstående att han var i färd med att tillverka en husbil. Bortsett från problemet med själva bygget, besiktningen mm synes, vilket åklagaren antytt, oöverstigliga hinder möta när det gäller att finna avsättning för dylika konstruktioner; det färdiga fordonets användbarhet torde bli så ringa att folk knappast skulle stå i kö annat än möjligen för att genom anblicken av ekipaget få tillgodosett de mänskliga behov som förr i tiden tillfredsställdes av åsynen av kringresande tivolins skäggiga damer. Tingsrätten anser sålunda att Christer Fs invändning inte förtjänar tilltro utan att det måste ha rört sig om en transport av en del av ett hus. Eftersom lastbilen var avställd och belagd med körförbud har Christer F brustit mot bilregistreringskungörelsen och fordonskungörelsen i enlighet med vad som påstås i åtalet.
Christer F har berättat att han bevistat en högmässa den aktuella dagen och har i samband med detta hänfört sig till Birger Jarls lagar om kyrkofrid, innebärande bl.a. att man var fredad när man färdades till och från kyrkan. Tingsrätten har förståelse för att äldre lagar ibland kan synas mera tilltalande än nyare. Domstolarna har emellertid att döma efter gällande lagar och förordningar där ingen skillnad görs på kyrkobesökare och andra. För övrigt skulle ett sådant stadgande knappast få något större användningsområde med tanke på hur bänkarna i våra kyrkor mestadels gapar tomma i dessa sekulariserade tider.
Christer F skall således dömas för samtliga åtalade gärningar. Påföljden är dagsböter.”
